Kulturskaparna

”Är tillgänglighet hela lösningen?”

Kulturskaparna — Wed, 25 Jan 2012 15:01:56 +0000

Anna Carlson. Fotograf: Kristian Pohl

Kulturskaparnas talesperson Anna Carlson, skådespelare och ordförande i Teaterförbundet, bloggar om tillgänglighet och delat ansvar:

”Nätverket Kulturskaparna vill se nya moderna tjänster, en ökad tillgänglighet och en ökad förståelse för tittarnas och lyssnarnas behov. Vi arbetar därför med nya licensieringsformer, som kan stödja utvecklingen av nya tjänster. Det ska vara enkelt och ekonomiskt överkomligt för den som vill ta del av film, musik och annan kultur, samtidigt som enskilda kulturskapare naturligtvis – precis som alla andra – ska få rimlig ersättning för sitt arbete.”

”Är tillgänglighet hela lösningen?”

De som är för fri fildelning brukar ofta hävda att film- och musikbranschen inte förstår sitt eget bästa. Istället för att ägna sig åt lagstiftningsåtgärder som ”hotar internet”, tycker dessa grupper att mediebranschen borde göra film och musik mer tillgängligt. En ökad tillgänglighet skulle minska den illegala fildelningen och öka intäkter för såväl mediebranschen som de enskilda kulturskaparna, menar man.

Nätverket Kulturskaparna vill se nya moderna tjänster, en ökad tillgänglighet och en ökad förståelse för tittarnas och lyssnarnas behov. Vi arbetar därför med nya licensieringsformer, som kan stödja utvecklingen av nya tjänster. Det ska vara enkelt och ekonomiskt överkomligt för den som vill ta del av film, musik och annan kultur, samtidigt som enskilda kulturskapare naturligtvis – precis som alla andra – ska få rimlig ersättning för sitt arbete.

Kulturskaparna diskuterar eller arbetar inte heller med repressiv lagstiftning som metod. Vi har inga ambitioner, önskemål eller anledningar att jaga enskilda fildelare. Dels för att vi vill fokusera vårt arbete på konstruktiva lösningar för att öka tillgängligheten, dels för att vi faktiskt vill arbeta med det vi är bäst på – kultur i olika former. Vi har helt enkelt inte ambitionen att bli poliser. Vi är kulturskapare.

Men är ökad tillgänglighet nyckeln? Och är det egentligen ökad tillgänglighet som skulle få den illegale fildelaren att upphöra med illegal fildelning? Piratrörelsen menar allt som oftast att hela ansvaret ligger på branschen. ”Skyll er själva som inte gör film och musik tillgängligt på laglig väg”, brukar vara parollen. Konsumenten fråntas hela ansvaret i relationen mellan köpare och säljare. Säljaren har inte vett att tillgängliggöra sina varor och tjänster – därför ska köparen ha rätt att lämna marknaden och tillskansa sig varorna och tjänsterna illegalt.

I de allra flesta affärsrörelser låter det där helt uppåt väggarna. Att köparen skulle ha rätt att tillskansa sig något utan att betala för sig, bara för att man anser att säljaren inte tillgängliggör det man efterfrågar på rätt sätt ter sig orimligt. Men på kulturområdet har det inom piratrörelsen kommit att bli praxis, även om man döljer det i resonemang kring hur repressiv lagstiftning hotar internet, hur gamla affärsmodeller hindrar nya och hur distributionsindustrin (alltifrån YouTube via MegaUpload till bredbandsoperatörerna) bör frias från allt ansvar för vad deras kunder gör inom deras tjänster.

Men hur är det, då? Är ökad tillgänglighet nyckeln?

På Pirate Bays 100-i-topp-lista återfinns framförallt filmer och tv-program. Av dessa finns i princip allt att köpa i fysisk butik eller över internet. En övervägande del går att hitta i videobutiken på hörnet, i on-demand-tjänster i tv-boxen eller över legala streamingtjänster på nätet. Den enda skillnaden mellan utbudet på Pirate Bay topp 100 och utbudet via en legal butik eller tjänst är priset. Skillnaden är inte tillgängligheten.

Vad säger detta om tillgänglighetsargumentet? Att det inte är mycket värt? Att det är felaktigt? Nej, självklart inte.

Nätverket Kulturskaparna har insikten att om vill vi nå ut med vårt arbete, måste vi jobba för det. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Det fina är att vi som är enskilda kulturskapare – skådespelare, musiker, kompositörer, författare, fotografer, osv. – i allmänhet vill att vårt arbete får spridning. Vi har all anledning att vilja öka tillgängligheten. Vi vill möta vår publik.

Men jämförelsen av Pirate Bay topp 100 och den legala marknaden säger oss ändå en hel del. Den avslöjar att en viktig drivkraft till illegal fildelning är att det är gratis. Gratis är i alla fall uppenbart viktigare än tillgängligheten. Det motsäger piratrörelsens argument om att ”bara tillgängligheten ökar, upphör den illegala fildelningen”. Det är inte i första hand bristande tillgänglighet som driver trafik till Pirate Bay och andra fildelningstjänster. Det är utbudet, samma utbud som finns på den legala marknaden, fast utan prislapp. Det är också detta utbud dessa fildelningstjänster tjänar pengar på. Grova pengar, som vi sett i fallet med MegaUpload.

På en fungerande marknad tar både köpare och säljare ansvar. Det räcker inte att lassa över ansvaret på säljaren och påstå att du måste leverera på rätt sätt, annars får du skylla dig själv om jag som köpare lämnar marknaden och tillskansar mig ditt arbete illegalt. Ett bra sätt att ta ansvar vore att nyttja de tjänster, det utbud och den marknad som faktiskt finns istället för att gå vid sidan av dem – bara för att det är gratis.

Anna Carlson
Skådespelare och ordförande Teaterförbundet, talesperson Kulturskaparna

http://www.legalmusik.se/

http://www.idg.se/2.1085/1.375547/sveriges-basta-filmtjanst

SVT on demand på väg in i digital-tv-boxen

Kulturskaparna — Mon, 23 Jan 2012 13:10:48 +0000

SVT on demand har under 2011 varit en het potatis, i alla fall när den serveras genom digital-tv-box. Vid årsskiftet 2010/2011 upphörde den uppstartsperiod för tjänsten som SVT finansierat. Från och med den tidpunkten menade SVT att digital-tv-operatörerna själva får finansiera tjänsten – ett rimligt krav, kan tyckas. Men så enkelt är det inte.

Hur funkar det, då?

De medverkande i ett tv-program får sällan, eller aldrig, hela sin ersättning direkt vid produktionen. Istället förutsätts den som varit med i tv som t ex skådespelare, musiker, författare, regissör, fotograf, få sin ersättning av de aktörer som använder produktionen i olika sammanhang och tjänster. De medverkande får alltså en liten ersättning av SVT när SVT sänder ut programmet, ytterligare en liten ersättning när SVT lägger ut det på SVT Play på sin webb eller ger ut det på DVD – men vad händer när en annan, kommersiell aktör, som en digital-tv-operatör, vill använda SVT on demand i sina erbjudanden mot kund?

Ja, de medverkande har naturligtvis rätt till ersättning för det också. Samtidigt bestämmer kabel-tv-operatörerna själva vad de vill erbjuda sina kunder. Därför stängde operatörerna hellre ner tjänsten när SVT slutade stå för ersättningen. Och så har det varit i omkring ett år.

På Copyswede, som är en förening av kulturskaparorganisationer och som sköter de här förhandlingarna på uppdrag av dessa organisationer, har man under 2011 arbetat hårt för att nå till avtal med operatörerna. Frågan har debatterats i media och så sent som i fredags kom den upp i ett riksdagsseminarium som anordnades av bland andra branschorganisationen IT&Telekomföretagen och Moderaterna, där Copyswede och rättighetshavarna fick en känga – inte minst i rapporteringen i sociala medier från eventet.

Per Strömbäck målar i en krönika upp bilden att de rop som hörs om skyddstider, kritik av upphovsrättsorganisationer och så vidare från telekombolagen är rätt naturliga – de vill minska sina kostnader för det innehåll som ger liv åt deras tjänster:

Dessa nya tjänster är nämligen inte benägna att betala det som rättighetsägarna begär (se t ex tvisten mellan Copyswede och Telia). Istället för att höja sina bud vill man försvaga upphovsmännens rättigheter och kritiserar därför sådant som skyddstider, upphovsrättsorganisationer som STIM och Copyswede, geografiskt avgränsade rättigheter, exklusiva visningsfönster osv. Det beskrivs som en avreglering, men i själva verket är det ett krav på att politiken ska styra marknadens överenskommelser (kodordet är ”market failure”)

Men när det gäller tjänsten SVT on demand via digital-tv-box ser det nu ut att vända. Både Telia och Boxer har nyligen tecknat avtal med Copyswede och kan därmed erbjuda sina kunder SVT on demand via digital-tv-boxen. Enligt Copyswede pågår diskussioner med flera andra operatörer. Det ser alltså ut som att operatörerna ser ett värde i att kunna erbjuda SVT on demand via digital-tv-box. Copyswedes vd, Mattias Åkerlind, säger idag på Copyswedes webbplats:

- Med SVTr kompletterar operatörerna sina utbud med ett programbibliotek från SVT, något som efterfrågats av tv-tittarna. Vi tycker att det är positivt att tittarna åter får den här möjligheten.

Näringsminister Annie Lööf: ”Immaterialrätten är viktigare än någonsin ”

Kulturskaparna — Tue, 29 Nov 2011 09:53:32 +0000

Vi har tidigare berättat om United Songwriters öppna brev till Annie Lööf efter hennes uttalanden om att Centern förespråkar en legalisering av den nedladdning av upphovsrättsskyddat material som idag är illegal. Nu har Annie Lööf i egenskap av näringsminister besvarat United Songwriters brev. Näringsministerns svar återges nedan i sin helhet och följs av United Songwriters kommentar.

Hej!

Tack för ert brev.

För mig som näringsminister handlar entreprenörskap att vilja och att våga. Att vilja och våga satsa på sin dröm, oavsett om det handlar om att bygga upp ett framgångsrikt företag inom miljöteknik eller att starta en egen restaurang. Idéer om fri företagsamhet, en stark äganderätt och en benhård tilltro till den enskilde människans inneboende skaparkraft och kreativitet är de tre fundament som är vägledande för mig i frågan om s k fildelning.

Alliansregeringen har de senaste åren vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra skyddet för upphovsrätten på Internet. Bl.a. har den sk Ipred-lagstiftningen införts.

Vi har även gjort insatser för att stärka och lyfta branschen. Det handlar om handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar som presenterades i september 2009. Den ska se till att de ordinarie, näringsfrämjande systemen anpassas till företag inom kulturella/kreativa områden och därmed bidrar till deras möjligheter att växa och utvecklas. Men det handlar också om att se kultur och konstnärlig kompetens som viktiga delar för innovation och utveckling i bredare bemärkelse. Parallellt med arbetet med handlingsplanen har alliansregeringen tillsatt ett råd för kulturella och kreativa näringar som består av professionella utövare inom olika delar av KKN.

Man bör komma ihåg att Sverige i ökande utsträckning är en kunskapsekonomi. Den del av näringslivet som baserar sin verksamhet på immaterialrätten är väldigt viktig för svensk ekonomi. Vad gäller just upphovsrätt kan noteras att den verksamhet som baseras på upphovsrätten redan idag står för en väsentlig del av Sveriges BNP – enligt vissa undersökningar upp till sex procent. Det finns mycket som talar för att denna sektors betydelse kommer att fortsätta att öka. Jag tror att de flesta i näringslivet är överens om att immaterialrätten är viktigare än någonsin och håller alltså inte med om att den skulle vara föråldrad.

Upphovsrätten berör väldigt många människor i deras vardag. Det är därför viktigt att upphovsrätten regleras genom modern och enkel lagstiftning.
För närvarande pågår beredning inom regeringskansliet av slutbetänkandet om en ny upphovsrättslag där ambitionen är just detta, en modern ny lättillgänglig upphovsrättslagstiftning. Jag vill i det sammanhanget gärna framhålla att utan ett tillräckligt rättighetsskydd för den som skapar ett verk befarar vi att intresset hos kreativa människor att skapa nya verk skulle minska. Det är en utveckling som skulle missgynna oss alla.

För regeringen handlar det om att skapa en balans mellan upphovsrättsinnehavarnas och användarnas intressen. Den ambition som hela tiden står i fokus när det gäller upphovsrättslagstiftningen är att beakta dagens snabba teknikutveckling och nya marknadsmöjligheter och samtidigt skapa förutsättningar för upphovsmän att leva på sitt skapande.

Stockholm i november 2011
Med vänlig hälsning

Annie Lööf

**********

Hej Annie,

Tack för ditt svar.

Det är uppenbart att du ser det faktum att vi tilltalat dig som näringsminister som en tillflykt till att bara prata om vad regeringen gör, istället för att besvara vår fråga. Vi frågade dig, Annie Lööf, hur du tänker när du förespråkar gratis nedladdning av andras produkter. Det var du, inte Alliansregeringen, som gjorde uttalandet i fråga i Aktuellt tidigare i höst.

Men vi nöjer oss med att du faktiskt gjort reträtt i sak, med förbehållet att det hade varit mer klädsamt att erkänna det än att försöka lägga ut rökridåer.

Mvh /Unison | United Songwriters

Lööf virvlar runt i höststormen

Kulturskaparna — Fri, 18 Nov 2011 10:42:16 +0000

Foto: Patrick Trägårdh

Det blåser kring näringsminister Annie Lööf i höst, inte minst vad gäller hennes inställning till fildelning. Vill Annie Lööf legalisera delar av den fildelning som idag är olaglig, närmare bestämt vad Centern kallar ”nedladdning för privat bruk” eller vill hon det inte? Svaret blir olika beroende på om man frågar näringsminister Lööf, partiledare Lööf eller privatpersonen Annie Lööf. Efter ett öppet brev från ett hundratal låtskrivare och artister, som huvudsakligen får sin inkomst via ersättningar från Stim, höjs nu fler och fler röster som kräver att Annie Lööf sätter ned foten en gång för alla.

Det var i förra veckan som låtskrivarna och artisterna i UniSon publicerade ett öppet brev till Annie Lööf på Facebook med anledning av hennes uttalanden om fildelning i Aktuellt tidigare i höst. UniSon konstaterar i artikeln att låtskrivare sällan, eller aldrig, har någon annan inkomst än den de får genom upphovsrättsliga ersättningar genom Stim. Ett heltidsarbete är med andra ord beroende av dessa ersättningar, som för de allra flesta inte är märkvärdigt stora:

Av nästan 60.000 Stim-anslutna var det under 2010 bara ca 250 personer som fick mer ersättning än 200.000 kronor förra året. Från denna ersättning för vårt heltidsarbete dras även skatt och sociala avgifter, så att kanske drygt hälften återstår.

Under rådande kulturpolitiskt klimat, med en regering som menar att kultur ska finansieras genom kulturskaparnas eget småföretagande och inte genom offentliga medel, kan man som UniSon fråga sig hur det ska gå till om regeringen samtidigt rycker mattan under fötterna på dessa kulturskapare genom att omöjliggöra för dem att få betalt för sitt arbete. UniSon fortsätter:

Istället bör du stå upp för värdet av de kreativa näringarna, värdet av musik och annan kultur och skicka en signal om att det inte är OK att tillskansa sig kreativt arbete och immateriella värden vid sidan av en gryende digital marknad. En legalisering av nedladdning ”för privat bruk” utgör en attack av regeringen på kreativa näringar – inte ett skydd.

”Näringsminister med näringen emot sig”

Just detta, att en näringsminister attackerar en bransch på detta sätt, gör hela ärendet extra pikant. Särskilt som ministern ger sig på den del av samhällsekonomin som inom EU pekas ut som en framtidssektor: Kultur och nöje. För Sverige, vars konkurrenskraft knappast längre ligger i tillverkningsindustrin, är det avgörande att man går in i informationssamhället med insikten att framtiden ligger i immateriella värden. Det går inte att punktera grunderna för immateriella marknader om vi vill hänga med i ett internationellt perspektiv. Bland dem som påpekat detta finns Smålandspostens ledarsida:

Om ledande politiker inte står upp för upphovsrätten får det konsekvenser, demokratiska såväl som ekonomiska. Immaterialrätten är en av hörnstenarna i ekonomin och en av orsakerna till att Sverige – som var tidigt ute med lagstiftning – kunde växa från en fattig jordbruksnation till ett industriland och ett modernt kunskapssamhälle.

Smålandsposten följde i veckan också upp UniSons brev under rubriken ”Näringsministern med näringen emot sig”:

Kan man ha monopol på ett musikstycke, frågar sig den illegale fildelaren. Det är ju bara ettor och nollor och det man inte kan ta på går väl heller inte att stjäla? En mer relevant frågeställning är om det funnits ett Ericsson om inte Lars Magnus Ericsson fått sin handmikrofon skyddad i lagstiftningen. En idé går lika lite som en hitlåt att ta på.

Börjar man tafsa på upphovsrätten inom musikbranschen tafsar man också på principer som byggt vårt välstånd.

Lööf svarar i bloggform

Något formellt svar har UniSon ännu inte fått av Annie Lööf eller regeringen. Det fick inte heller Teaterförbundet, Musikerförbundet och SKAP, alla ingående i nätverket Kulturskaparna, på sin debattartikel i Svenska Dagbladet, eller Film- och tv-producenterna, Musiksverige och Dramatikerförbundet m fl på sin debattartikel i Dagens Industri tidigare i höst. Däremot har Lööf bloggat om UniSons brev under rubriken ”Viktigt med kulturella och kreativa näringar”. Bloggposten utgör en politisk balansgång och har som sådan fått både media, andra politiker och kulturskapare att reagera. Lööf menar att hon som näringsminister backar upp Alliansens linje att stödja kulturskapare och upphovsrätten och pekar bland annat på att man infört exempelvis Ipred-lagstiftningen. Som partiledare för Centern menar hon dock att nedladdning för privat bruk ska legaliseras.

Sveriges Radio och Mitt i Musiken twittrar ”Annie Lööf har alltså två åsikter om legal nedladdning: en som centerledare och en som näringsminister.” Jonas Lundgren (V), konstaterar på Newsmill att ”Ipred är ju till för skivbolagen, inte musikerna, STIM täcker ju något helt annat än skivbolagens inkomster, nämligen musikernas och låtskrivarnas”. Tommy Rådberg (S), säger sig ”inte känna oro” för Alliansens politik och nöjer sig med Annie Lööfs bloggsvar, men ger en känga till Miljöpartiet: ”Men det parti som jag intensivt tycker illa om är Miljöpartiet för dera syn på kulturarbetarnas villkor”.

Roland Utbult (KD), ledamot av riksdagens kulturutskott och under många år själv aktiv som artist och låtskrivare, har också reagerat starkt på Annie Lööfs uttalanden och skriver i debattartikeln ”Stå upp för upphovsrätte, Annie Lööf!” i nyhetsbrevet Musikindustrin:

Annie Lööf måste ha missuppfattat sitt uppdrag om hon anser att man som näringsminister skall ändra lagstiftningen på ett sådant sätt att man ger sig på småföretagare som sedan länge har en väl fungerande verksamhet i några av Sveriges största exportnäringar: musik, film, dataspel och datorprogram.

Utbult påminner i sin debattartikel om Alliansens kulturproposition ”Tid för kultur”, där det bland annat står:

Upphovsmännen och andra rättighetshavare som investerat tid och engagemang i sitt konstnärliga verk eller sin prestation och som ofta tagit stora ekonomiska risker ska kunna känna sig trygga i att det finns en fungerande marknad där de upphovsrättsliga regelverken säkrar både en rätt till ekonomisk ersättning och ett skydd för verkets särart.

Lööfs tre ansikten

Musikindustrin belyser också att saken inte blir mindre pikant när man, vid sidan av näringsministerns och partiledarens, också betänker privatpersonen Annie Lööfs inställning i frågan. I sin bloggpost skriver Lööf:

Jag har personligen aldrig tankat hem något illegalt, eftersom jag tycker att det är moraliskt fel. Jag tycker att man ska betala och göra rätt för sig eller använda sig av tjänster där kreatören och upphovsrättsinnehavaren själv valt att tillgängliggöra sig sitt alster.

Under rubriken ”Annie Lööf drabbad av triangelofobi” i Musikindustrin undrar en insändare om detta inte måste vara jobbigt för Annie Lööf:

Det må vara svårt att balansera rollerna som minister och partiledare, men de riktigt själsliga kvalen måste ju komma när Lööf tvingas gå emot sin egen uppfattning om vad som är moraliskt rätt och riktigt.

Tänk dig själv att vara av övertygelsen att man ”ska betala och göra rätt för sig” och att man ska använda tjänster där ”upphovsrättsinnehavaren själv valt att tillgängliggöra sig sitt alster” – och samtidigt proklamera att tillgången för konsumenten ska vara gratis och obegränsad, på bekostnad av upphovsmännen.

UniSon har i Lööfs bloggpost lovats ett formellt svar. Det återstår att se om Annie Lööf bringar klarhet i var hon, Centern och regeringen står i frågan.

Ny rapport: Lagliga streamingtjänster fortsatt mest attraktiva för svenskarna

Kulturskaparna — Wed, 16 Nov 2011 13:53:33 +0000

Idag släpptes den årliga rapporten ”Svenskarna och Internet” för 2011. I den konstateras att lagliga streamingtjänster fortsätter att attrahera svenskarna i högre grad än fildelning. Faktum är att tjänsten Spotify ensam är mycket populärare än fildelning.

Rapporten visar att varannan svensk finns på Facebook och att hälften av treåringarna surfar på nätet (!), något som naturligtvis väckt medial uppmärksamhet. En del medier har lyft rapportens besked om att en tredjedel av de som fildelar illegalt också är kunder hos någon streamingtjänst för musik, som Spotify, med rubriker som ”Fildelarna bäst på att betala för musik på nätet” – trots att alltså närmare 70 procent av fildelarna inte alls finns som kunder på den legala marknaden.

Många menar att det här blandas äpplen och päron friskt, som till exempel Elisabet Widlund, vd på Musiksverige, som följer utvecklingen i Sverige vad gäller svenskarnas musikvanor på internet. Hon är starkt kritisk till den här typen av medievinkling:

– Rapporten visar helt klart att det finns en betalningsvilja även bland fildelare: ”de som fildelar köper också eller prenumererar på digital musik i högre utsträckning än de som inte fildelar.” Vissa medier har sedan vinklat detta till att fildelare skulle vara ”bäst” på att betala för musik.

Widlund menar att detta är ett logiskt felslut och frågar sig vem det egentligen är som tjänar på myten om ”den gode fildelaren”:

– Jag är riktigt trött på vissa mediers glorifiering av fildelare. Tänker man bara till i två sekunder inser man att de som fildelar olagligt spridd musik rimligtvis inte kan vara ”bättre” på att betala för musik, för att nu använda mediernas språk. ”Bäst” på att betala för musik är självklart de som betalar för musik och inte alls fildelar olagligt. Rapporten visar dessutom att två tredjedelar av fildelarna inte betalar alls.

Oavsett medievinkel på rapporten ”Svenskarna och Internet 2011” ger den beskedet att lagliga streamingtjänster fortsatt är mest attraktiva för svenskarna, särskilt bland de yngre. I åldern 16 till 25 år lyssnar nästan 90 procent på Spotify – hälften lyssnar dagligen. Bra lagliga tjänster lockar användare, menar Musiksveriges vd:

– I de rapporter som Musiksverige publicerar varje kvartal om svenskarnas internetvanor, framgår en starkt växande trend där det är tillgången till lagliga tjänster och svenskarnas ökade musikintresse som leder till ökad betalningsvilja, avslutar Elisabet Widlund.

Läs rapporten här >>

Fullspäckat program på Right! Freedom of Music & Speech 21 november!

Kulturskaparna — Tue, 01 Nov 2011 12:42:38 +0000

Ett fokusområde för Kulturskaparna under 2011 är yttrandefrihet. Om några veckor presenterar därför SKAP konferensen Right! Freedom of Music & Speech, som tar sig an yttrandefrihet, censur och musik ur ett internationellt perspektiv. Bland deltagarna finns mottagaren av Freemuse Award 2011, Ramy Essam – ”the voice of the Egyptian revolution” – Peaches, The Haunteds sångare Peter Dolving, skribenterna Andreas Ekström, Andres Lokko och Sam Sundberg, och många fler. Ämnen som kommer att tas upp är bland annat musik och censur, musikens roll under den arabiska våren och under händelserna i England, yttrandefrihetens koppling till upphovsrätt, och det demokratiska nätet.

Med en låt skriven på två minuter skapade Ramy Essam den egyptiska revolutionens soundtrack på Tahrirtorget i Kairo i februari tidigare i år. Den 21 november kommer han till Right! Freedom of Music & Speech och berättar om de dramatiska dagarna. Han tar också emot Freemuse Award 2011 på scen under Right! Men det blir också mycket mer. Vi frågade SKAP:s ordförande och Kulturskaparnas talesperson Alfons Karabuda vad Right! egentligen är för något.

- Upphovsrätten är grunden för kulturskaparens yrkesliv. Tack vare upphovsrätten kan en kulturskapare få ersättning när hans eller hennes arbete framförs offentligt. För musikskapare är upphovsrätten också en garant för att hans eller hennes text och musik inte förvanskas eller exploateras i oönskade sammanhang, säger Alfons Karabuda.

I debatten får man ofta höra att upphovsrätten står i vägen för yttrandefriheten. På konferensen ”Right! Freedom of Music & Speech” vill SKAP visa hur yttrandefrihet och upphovsrätt stödjer varandra – hur upphovsrätten garanterar musikskapares rätt till sina egna ord och toner.

Den 21 november låter SKAP oss träffa upphovsmän som suttit fängslade eller tvingats fly diktaturer för att ha skrivit och framfört sin musik. Vi får också höra om fallen där makten kidnappat musiken och försökt göra den till sin. Och det blir mycket livemusik under dagen och kvällen.

Bland de medverkande finns persiska bluesartisten Rana Farhan, Fuat Talay som tvingades lämna Turkiet för att han spelade kurdisk musik, Tova Wellton, svensk dj som mottog dödshot efter att framfört åsikten att det borde bokas fler kvinnliga dj:s, Ahmad Zatari, journalist från Jordanien som organiserar ”Music Freedom Day i Amman och många fler, som Andres Lokko, Helienne Lindvall, Sam Sundberg, Kerstin Brunnberg, Dorian Lynskey, Andreas Ekström, Ramy Essam, Peaches, Sharon Vaughn Dan Hancox, Peter Dolving och Marie Korpe.

- Ingenstans är avsaknaden av upphovsmannens rätt till sina ord och toner mer tydlig än i samhällen där yttrandefriheten är begränsad. Men vi ska också tala om musikens egen politiska makt, allt från Tahrir-torgets protestsånger till London-upploppens grime-rap, avslutar Alfons Karabuda.

Läs mer om Right! och anmäl dig här >>

Gilla och följ Right! på Facebook här >>

Följ Right! på Twitter >>

EU-parlamentariker Isabella Lövin (MP): ”En ny upphovsrätt för den digitala eran måste försvara både fildelarens och kulturskaparens intressen”

Kulturskaparna — Wed, 19 Oct 2011 10:20:02 +0000

Foto: Fredrik Hjerling

Isabella Lövin, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt om den gröna gruppens diskussioner i EU-parlamentet: ”Upphovsrättsfrågan är inte enbart ett krig mellan multinationella musikbolag och fildelande tonåringar, utan handlar också om ifall det ska finnas en möjlighet att tjäna ett levebröd på oberoende musik, film, journalistik, litteratur och konst. Att hitta en lösning som speglar denna svåra balans speglades i den interna debatten i den gröna gruppen.”

Isabella Lövin menar att den bild som givits av diskussionerna i gröna gruppen och den bild som givits av Miljöpartiets ställningstagande i fildelningsfrågan på senare tid från pirathåll är konstruerad. Hon beskriver i sin artikel hur gruppen i själva verket var splittrad, att flera ledamöter lade ned sina röster och att den majoritet som uppnåddes var knapp. Samtidigt pekar hon på det tydliga ställningstagande Miljöpartiet gör för enskilda kulturskapare och hänvisar bland annat till en artikel på Brännpunkt av Miljöpartiets Tina Ehn och Agneta Börjesson den 10 oktober.

Läs hela Lövins debattartikel här >>

Right! Freedom of Music & Speech – Södra Teatern 21 november 2011

Kulturskaparna — Tue, 11 Oct 2011 06:20:19 +0000

Den 21 november arrangerar SKAP Right! Freedom of Music & Speech på Södra Teatern i Stockholm – en internationell konferens om yttrandefrihet och upphovsrätt. Vi frågade SKAP:s ordförande och Kulturskaparnas talesperson Alfons Karabuda vad Right! egentligen är för något.

Läs mer om Right! och anmäl dig här >>

Gilla och följ Right! på Facebook här >>

Vill musiker sätta ungdomar i fängelse?

Kulturskaparna — Mon, 03 Oct 2011 07:36:18 +0000

Alfons Karabuda. Foto: Kalle Assbring

Kulturskaparnas talesperson Alfons Karabuda skriver på sin personliga blogg om politisk retorik och politiskt konstruerade motsättningar: ”Lägg istället energin på att se till att upphovsrätten används funktionellt. Lägg energi på kapitel 3-frågorna och se till att de enskilda upphovsmännen får ersättning för sitt arbete när dessa nya tjänster utvecklas. Se till att öka tillväxten på den digitala marknaden och underlätta för Sverige att ta täten i EU, där just kultur och nöje pekas ut som en ekonomisk framtidssektor.”

Här återger vi hela Karabudas bloggpost:

Idag fick jag anledning att fundera över politisk retorik. Det finns mängder av sådan på Twitter. Faktum är att jag allt oftare tycker att sakfrågor lyser med sin frånvaro i sociala medier. Det handlar mer om att skapa parallella verkligheter, måla in motparten i ett hörn och skrika högst. Om sociala medier är ett demokrativerktyg, används det tyvärr sällan för mer än polsk riksdag.

Det är vanligt att ställa sin motpart till svars för något, gärna något som motparten inte alls tycker eller har sagt. Det skapas hopplösa och oftast oriktiga motsatsförhållanden, för att klämma dit sin kombattant. Idag fick jag till exempel följande fråga på Twitter:

”Är du bekväm med att sätta skolungdomar i fängelse? Ja eller nej?”

Som om jag brukar sätta skolungdomar i fängelse. Som om jag brukar hävda att de ska sitta där. Som om jag aldrig vänt mig mot överdriven och omotiverad jakt i upphovsrättens namn.

Upphovsrätten kan, i likhet med alla andra lagar och regler, användas på ett avsett och funktionellt vis. I likhet med alla andra lagar och regler kan den också missbrukas. Upphovsrätten kan också i debatten användas positivt, eller som förklaring till all världens ondska. Om man så önskar.

Anledningen till att den går att använda på båda sätten, positivt eller negativt, är att den i sig inte är någotdera. Upphovsrätten är en samling paragrafer. Den förkroppsligar i sig vare sig godhet eller ondska. Men det finns de som vill framställa det som att den gör det. Av politiska skäl.

Ta frågan jag fick idag. Jag är för en stark upphovsrätt på de enskilda kulturskaparnas sida. Betyder det per automatik att jag, eller någon annan som förespråkar upphovsrätten, vill sätta ungdomar i fängelse? Självfallet inte. Personligen vill jag skapa musik. Hittills har jag lyckats hyfsat – mitt arbete har varit uppskattat nog att användas i film och på tv. Det känns bra. Det är nämligen musik för film och tv jag skapar. Långa arbetsdagar har också givit lön för mödan. Månadslön har jag förstås inte för musiken jag skapar, men genom upphovsrätten får jag en mindre ersättning varje gång mitt arbete används. Av den som använder det.

Jag har haft tur. Eller varit duktig på att förhandla med mina uppdragsgivare. Men jag ser att detta blir allt svårare. Allt för ofta står upphovsrätten på den starkares sida, det vill säga uppdragsgivarnas. Många kulturskapare får idag skriva över sina rättigheter på uppdragsgivaren. Då kommer det bara en enda mindre ersättning. Resten, när mitt arbete används i olika sammanhang, behåller uppdragsgivaren.

Det är detta de för de enskilda upphovsmännen viktiga kapitel 3-frågorna i upphovsrättsutredningen behandlar. Upphovsmännens avtalsställning i förhållande till sina uppdragsgivare. Det här här viktiga frågor som helt sölas bort i upphovsrättsdebatten. Det handlar inte om att upphovsrätt i sig är gott eller ont, det handlar om vem som använder den till vad.

Upphovsrätten bör förstås stå på upphovsmännens sida. Alltför ofta gör den inte det. Alltför ofta används detta som skäl till att slå ner upphovsmännen ytterligare – när röster höjs för att upphovsrätten är anledningen till ”drakoniska övervakningslagar” bortser dessa röster från att det de talar om inte är upphovsrätten i kapitel 3-frågorna, utan den upphovsrätt de ser missbrukas av multinationella storbolag och politiker som balanserar mellan väljare och lobbyister.

Tillbaka till dagens fråga: Nej, vi upphovsmän vet att det går att värna både upphovsrätten och ungdomar. De står inte i något motsatsförhållande, annat än i en politisk agenda. De piratlobbyister som uppenbarligen skiter i det ena ledet, dvs upphovsmännen, i detta konstruerade motsatsförhållande, kanske inte utgör rätt part att skapa balans i upphovsrättsfrågan. Frågan som riktades mig från en pirat föregicks nämligen av enkonfession: ”JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I ARTISTERNA. Jag vill bara att ungdomar ska sluta skickas i fängelse, okay?”

Som om artisterna och ungdomarna står i ett motsatsförhållande. Ingen musiker eller annan kulturskapare för den delen, skickar ungdomar i fängelse, har någonsin gjort det eller kommer någonsin att göra det. Upphovsrätten kräver inte heller detta. De integritetskränkande övervakningslagar som införts kan för min del slopas redan i kväll. Och det utan några förändringar i upphovsrättslagen. För den är i sig varken ond eller god och behöver i sig inga övervakningslagar.

Centern och Annie Lööf vill legalisera illegal fildelning. Varför, undrar man? Jo, säger piratlobbyn, senast företrädd av Centerns ungdomsförbund på Twitter, därför att övervakningslagarna måste bort. Som om ett slopande av de övervakningslagar Annie Lööf och Centern varit med och stiftat måste föranleda en legalisering av illegal fildelning.

Det snattas och plankas en hel del också. Krävs det nya integritetskränkande lagar för att komma tillrätta med det? Nej. Krävs det att snatteri och plankning legaliseras för att slippa sådana övervakningslagar? Nej.

Ändå hör vi inga politiska krav på legalisering av snatteri och plankning. Varför inte? Därför att det skulle skicka hopplösa politiska signaler om att det är helt i sin ordning att hämta grejer i butiken, resa med lokaltrafiken eller kanske smyga in på en konsert utan att betala för sig. En sådan politisk signal skulle verka snurrig. Och dessutom punktera marknaden för butiken, lokaltrafiken och konsertarrangören.

Men i den digitala världen ska tydligen inte samma värderingar gälla. Där tycker Annie Lööf att det är ok att politiken ger sig in i näringslivet och konstruerar en marknadsstörning på en marknad där Spotify redan lyckats och många andra tjänsteleverantörer är på väg att satsa på nya attraktiva film- och musiktjänster. Varför vill inte Centern och piratlobbyn, som Håkan Juholt och Socialdemokraterna, istället underlätta för denna lagliga marknad att växa, och på den vägen minska den illegala fildelningen?

Undersökning efter undersökning visar att fler och bättre tjänster lockar fler användare. Allt fler väljer legala tjänster framför illegal fildelning. Varför vill man som politiker inte stödja en sådan utveckling? Varför skulle man vilja motverka en sådan utveckling?

Lägg istället energin på att se till att upphovsrätten används funktionellt. Lägg energi på kapitel 3-frågorna och se till att de enskilda upphovsmännen får ersättning för sitt arbete när dessa nya tjänster utvecklas. Se till att öka tillväxten på den digitala marknaden och underlätta för Sverige att ta täten i EU, där just kultur och nöje pekas ut som en ekonomisk framtidssektor.

Varje politiskt parti som säger sig vilja stötta småföretagande, måste visa att de står på de enskilda kulturskaparnas sida. Och varje politiskt parti som vill att deras kulturpolitik och näringspolitik tas på allvar måste visa att de står på kulturens och den lagliga marknadens sida. Oavsett om de är ett riksdagsparti eller tillhör piratlobbyn.

Följ Karabudas blogg Content is King här >>
Följ Karabuda på Twitter här >>

Illegal nedladdning fortsätter att minska

Kulturskaparna — Tue, 27 Sep 2011 07:45:18 +0000

En ny rapport om svenskarnas internetvanor visar en fortsatt minskning av illegal fildelning och nedladdning. Samtidigt ökar laglig streaming – omkring 2,5 miljon svenskar streamar idag musik lagligt och av dessa är 800 000 betalande streamingkunder.

Den långsiktiga trenden är en stark ökning av laglig streaming, samtidigt med en minskning av illegal fildelning och nedladdning. Det visar en rapport som Mediavision tagit fram på uppdrag av Musiksverige.

Under det senaste året har enligt Mediavision antalet musiknedladdare minskat med omkring 9 procent. Nära 800 000 betalande streamingkunder uppmättes i Sverige, vilket är en ökning mot föregående kvartal.

– Det här är glädjande siffror som visar att attraktiva legala tjänster lockar användare. Kulturskaparnas tidigare undersökningar visar samma sak – allmänheten betalar gärna för bra och enkla tjänster med bra utbud, säger Alfons Karabuda, talesperson för nätverket Kulturskaparna.

En uppåtgående spiral märks hos dem som använder streamingtjänster. Ökat musikintresse driver allt oftare valet av legala tjänster, från 18 till 23 procent det senaste halvåret, vilket sannolikt ytterligare stärker musikintresset och viljan att betala för musik.

- Det här visar att den breda allmänheten helt klart ser värdet i musik, förstår att musik kostar pengar att göra och är villig att bidra till det. Därför är det viktigt att vi som gör musik arbetar för en smidig licensiering, så att utvecklingen av ännu fler lagliga tjänster kan få skjuts. Samtidigt är det avgörande att också våra politiker ser det värde allmänheten ser och inte punkterar den marknad som EU pekar ut som en framtidssektor, avslutar Alfons Karabuda med hänvisning till Annie Lööfs uttalanden om legalisering av olaglig nedladdning nyligen.