Hej!

Tack för ert brev.

För mig som näringsminister handlar entreprenörskap att vilja och att våga. Att vilja och våga satsa på sin dröm, oavsett om det handlar om att bygga upp ett framgångsrikt företag inom miljöteknik eller att starta en egen restaurang. Idéer om fri företagsamhet, en stark äganderätt och en benhård tilltro till den enskilde människans inneboende skaparkraft och kreativitet är de tre fundament som är vägledande för mig i frågan om s k fildelning.

Alliansregeringen har de senaste åren vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra skyddet för upphovsrätten på Internet. Bl.a. har den sk Ipred-lagstiftningen införts.

Vi har även gjort insatser för att stärka och lyfta branschen. Det handlar om handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar som presenterades i september 2009. Den ska se till att de ordinarie, näringsfrämjande systemen anpassas till företag inom kulturella/kreativa områden och därmed bidrar till deras möjligheter att växa och utvecklas. Men det handlar också om att se kultur och konstnärlig kompetens som viktiga delar för innovation och utveckling i bredare bemärkelse. Parallellt med arbetet med handlingsplanen har alliansregeringen tillsatt ett råd för kulturella och kreativa näringar som består av professionella utövare inom olika delar av KKN.

Man bör komma ihåg att Sverige i ökande utsträckning är en kunskapsekonomi. Den del av näringslivet som baserar sin verksamhet på immaterialrätten är väldigt viktig för svensk ekonomi. Vad gäller just upphovsrätt kan noteras att den verksamhet som baseras på upphovsrätten redan idag står för en väsentlig del av Sveriges BNP – enligt vissa undersökningar upp till sex procent. Det finns mycket som talar för att denna sektors betydelse kommer att fortsätta att öka. Jag tror att de flesta i näringslivet är överens om att immaterialrätten är viktigare än någonsin och håller alltså inte med om att den skulle vara föråldrad.

Upphovsrätten berör väldigt många människor i deras vardag. Det är därför viktigt att upphovsrätten regleras genom modern och enkel lagstiftning.
För närvarande pågår beredning inom regeringskansliet av slutbetänkandet om en ny upphovsrättslag där ambitionen är just detta, en modern ny lättillgänglig upphovsrättslagstiftning. Jag vill i det sammanhanget gärna framhålla att utan ett tillräckligt rättighetsskydd för den som skapar ett verk befarar vi att intresset hos kreativa människor att skapa nya verk skulle minska. Det är en utveckling som skulle missgynna oss alla.

För regeringen handlar det om att skapa en balans mellan upphovsrättsinnehavarnas och användarnas intressen. Den ambition som hela tiden står i fokus när det gäller upphovsrättslagstiftningen är att beakta dagens snabba teknikutveckling och nya marknadsmöjligheter och samtidigt skapa förutsättningar för upphovsmän att leva på sitt skapande.

Stockholm i november 2011
Med vänlig hälsning

Annie Lööf

**********

Foto: Patrick Trägårdh

Det blåser kring näringsminister Annie Lööf i höst, inte minst vad gäller hennes inställning till fildelning. Vill Annie Lööf legalisera delar av den fildelning som idag är olaglig, närmare bestämt vad Centern kallar ”nedladdning för privat bruk” eller vill hon det inte? Svaret blir olika beroende på om man frågar näringsminister Lööf, partiledare Lööf eller privatpersonen Annie Lööf. Efter ett öppet brev från ett hundratal låtskrivare och artister, som huvudsakligen får sin inkomst via ersättningar från Stim, höjs nu fler och fler röster som kräver att Annie Lööf sätter ned foten en gång för alla.

Det var i förra veckan som låtskrivarna och artisterna i UniSon publicerade ett öppet brev till Annie Lööf på Facebook med anledning av hennes uttalanden om fildelning i Aktuellt tidigare i höst. UniSon konstaterar i artikeln att låtskrivare sällan, eller aldrig, har någon annan inkomst än den de får genom upphovsrättsliga ersättningar genom Stim. Ett heltidsarbete är med andra ord beroende av dessa ersättningar, som för de allra flesta inte är märkvärdigt stora:

Av nästan 60.000 Stim-anslutna var det under 2010 bara ca 250 personer som fick mer ersättning än 200.000 kronor förra året. Från denna ersättning för vårt heltidsarbete dras även skatt och sociala avgifter, så att kanske drygt hälften återstår.

Under rådande kulturpolitiskt klimat, med en regering som menar att kultur ska finansieras genom kulturskaparnas eget småföretagande och inte genom offentliga medel, kan man som UniSon fråga sig hur det ska gå till om regeringen samtidigt rycker mattan under fötterna på dessa kulturskapare genom att omöjliggöra för dem att få betalt för sitt arbete. UniSon fortsätter:

Istället bör du stå upp för värdet av de kreativa näringarna, värdet av musik och annan kultur och skicka en signal om att det inte är OK att tillskansa sig kreativt arbete och immateriella värden vid sidan av en gryende digital marknad. En legalisering av nedladdning ”för privat bruk” utgör en attack av regeringen på kreativa näringar – inte ett skydd.

”Näringsminister med näringen emot sig”

Just detta, att en näringsminister attackerar en bransch på detta sätt, gör hela ärendet extra pikant. Särskilt som ministern ger sig på den del av samhällsekonomin som inom EU pekas ut som en framtidssektor: Kultur och nöje. För Sverige, vars konkurrenskraft knappast längre ligger i tillverkningsindustrin, är det avgörande att man går in i informationssamhället med insikten att framtiden ligger i immateriella värden. Det går inte att punktera grunderna för immateriella marknader om vi vill hänga med i ett internationellt perspektiv. Bland dem som påpekat detta finns Smålandspostens ledarsida:

Om ledande politiker inte står upp för upphovsrätten får det konsekvenser, demokratiska såväl som ekonomiska. Immaterialrätten är en av hörnstenarna i ekonomin och en av orsakerna till att Sverige – som var tidigt ute med lagstiftning – kunde växa från en fattig jordbruksnation till ett industriland och ett modernt kunskapssamhälle.

Smålandsposten följde i veckan också upp UniSons brev under rubriken ”Näringsministern med näringen emot sig”:

Kan man ha monopol på ett musikstycke, frågar sig den illegale fildelaren. Det är ju bara ettor och nollor och det man inte kan ta på går väl heller inte att stjäla? En mer relevant frågeställning är om det funnits ett Ericsson om inte Lars Magnus Ericsson fått sin handmikrofon skyddad i lagstiftningen. En idé går lika lite som en hitlåt att ta på.

Börjar man tafsa på upphovsrätten inom musikbranschen tafsar man också på principer som byggt vårt välstånd.

Lööf svarar i bloggform

Något formellt svar har UniSon ännu inte fått av Annie Lööf eller regeringen. Det fick inte heller Teaterförbundet, Musikerförbundet och SKAP, alla ingående i nätverket Kulturskaparna, på sin debattartikel i Svenska Dagbladet, eller Film- och tv-producenterna, Musiksverige och Dramatikerförbundet m fl på sin debattartikel i Dagens Industri tidigare i höst. Däremot har Lööf bloggat om UniSons brev under rubriken ”Viktigt med kulturella och kreativa näringar”. Bloggposten utgör en politisk balansgång och har som sådan fått både media, andra politiker och kulturskapare att reagera. Lööf menar att hon som näringsminister backar upp Alliansens linje att stödja kulturskapare och upphovsrätten och pekar bland annat på att man infört exempelvis Ipred-lagstiftningen. Som partiledare för Centern menar hon dock att nedladdning för privat bruk ska legaliseras.

Sveriges Radio och Mitt i Musiken twittrar ”Annie Lööf har alltså två åsikter om legal nedladdning: en som centerledare och en som näringsminister.” Jonas Lundgren (V), konstaterar på Newsmill att ”Ipred är ju till för skivbolagen, inte musikerna, STIM täcker ju något helt annat än skivbolagens inkomster, nämligen musikernas och låtskrivarnas”. Tommy Rådberg (S), säger sig ”inte känna oro” för Alliansens politik och nöjer sig med Annie Lööfs bloggsvar, men ger en känga till Miljöpartiet: ”Men det parti som jag intensivt tycker illa om är Miljöpartiet för dera syn på kulturarbetarnas villkor”.

Roland Utbult (KD), ledamot av riksdagens kulturutskott och under många år själv aktiv som artist och låtskrivare, har också reagerat starkt på Annie Lööfs uttalanden och skriver i debattartikeln ”Stå upp för upphovsrätte, Annie Lööf!” i nyhetsbrevet Musikindustrin:

Annie Lööf måste ha missuppfattat sitt uppdrag om hon anser att man som näringsminister skall ändra lagstiftningen på ett sådant sätt att man ger sig på småföretagare som sedan länge har en väl fungerande verksamhet i några av Sveriges största exportnäringar: musik, film, dataspel och datorprogram.

Utbult påminner i sin debattartikel om Alliansens kulturproposition ”Tid för kultur”, där det bland annat står:

Upphovsmännen och andra rättighetshavare som investerat tid och engagemang i sitt konstnärliga verk eller sin prestation och som ofta tagit stora ekonomiska risker ska kunna känna sig trygga i att det finns en fungerande marknad där de upphovsrättsliga regelverken säkrar både en rätt till ekonomisk ersättning och ett skydd för verkets särart.

Lööfs tre ansikten

Musikindustrin belyser också att saken inte blir mindre pikant när man, vid sidan av näringsministerns och partiledarens, också betänker privatpersonen Annie Lööfs inställning i frågan. I sin bloggpost skriver Lööf:

Jag har personligen aldrig tankat hem något illegalt, eftersom jag tycker att det är moraliskt fel. Jag tycker att man ska betala och göra rätt för sig eller använda sig av tjänster där kreatören och upphovsrättsinnehavaren själv valt att tillgängliggöra sig sitt alster.

Under rubriken ”Annie Lööf drabbad av triangelofobi” i Musikindustrin undrar en insändare om detta inte måste vara jobbigt för Annie Lööf:

Det må vara svårt att balansera rollerna som minister och partiledare, men de riktigt själsliga kvalen måste ju komma när Lööf tvingas gå emot sin egen uppfattning om vad som är moraliskt rätt och riktigt.

Tänk dig själv att vara av övertygelsen att man ”ska betala och göra rätt för sig” och att man ska använda tjänster där ”upphovsrättsinnehavaren själv valt att tillgängliggöra sig sitt alster” – och samtidigt proklamera att tillgången för konsumenten ska vara gratis och obegränsad, på bekostnad av upphovsmännen.

UniSon har i Lööfs bloggpost lovats ett formellt svar. Det återstår att se om Annie Lööf bringar klarhet i var hon, Centern och regeringen står i frågan.

Foto: Fredrik Hjerling

Isabella Lövin, EU-parlamentariker för Miljöpartiet, skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt om den gröna gruppens diskussioner i EU-parlamentet: ”Upphovsrättsfrågan är inte enbart ett krig mellan multinationella musikbolag och fildelande tonåringar, utan handlar också om ifall det ska finnas en möjlighet att tjäna ett levebröd på oberoende musik, film, journalistik, litteratur och konst. Att hitta en lösning som speglar denna svåra balans speglades i den interna debatten i den gröna gruppen.”

Isabella Lövin menar att den bild som givits av diskussionerna i gröna gruppen och den bild som givits av Miljöpartiets ställningstagande i fildelningsfrågan på senare tid från pirathåll är konstruerad. Hon beskriver i sin artikel hur gruppen i själva verket var splittrad, att flera ledamöter lade ned sina röster och att den majoritet som uppnåddes var knapp. Samtidigt pekar hon på det tydliga ställningstagande Miljöpartiet gör för enskilda kulturskapare och hänvisar bland annat till en artikel på Brännpunkt av Miljöpartiets Tina Ehn och Agneta Börjesson den 10 oktober.

Läs hela Lövins debattartikel här >>

Det är Teaterförbundet, SKAP och Musikerförbundet som skriver om hur Annie Lööf missar immateriella värdens betydelse för Sverige och vår framtida konkurrenskraft. Skribenterna vänder sig mot Annie Lööfs uttalande i Aktuellt, där hon säger sig vilja legalisera nedladdning av upphovsrättsskyddat material ”för privat bruk”.

Särskilt anmärkningsvärd blir Annie Lööfs syn på äganderättens betydelse för immateriella värden när alliansens kulturpolitik präglas av att kulturskapare ska vara egenföretagare och entreprenörer, inte underhållas av det regeringen kallar bidragspolitik. Kulturskapare ska stå på egna ben i en affärsmässig relation till sin publik. Hur menar Annie Lööf att vi ska kunna göra det, om det ska vara tillåtet att tillgodogöra sig vårt arbete utan att vi får ersättning för det?

Teaterförbundet, SKAP och Musikerförbundet frågar sig vad detta ”för privat bruk” innebär och påpekar att om allt som är för ”privat bruk” skulle vara gratis, skulle ingen marknad återstå.

Skribenterna pekar vidare på den ökade betydelsen av immateriella värden i ett modernt informationssamhälle. De menar att Sverige inte kommer att klara framtidens konkurrens om inte samhället står upp mot de krafter som vill urholka såväl äganderätt för immateriella värden som upphovsrätten. Skribenterna vill se en svensk politik som ”på allvar tar vara på potentialen i immateriella värden” och som ”förstår vikten av äganderätt och upphovsrätt för att hänga med i den europeiska och globala ekonomin”, särskilt mot bakgrund av att EU pekar ut kultur och nöje som en framtidssektor.

Sverige kan ta täten i det framtidsscenariot, tänk till exempel på ”det svenska musikundret” och svensk film som skördar framgångar på festivaler världen över, länge förebilder för våra europeiska grannar – både från ett kulturellt skapandeperspektiv och från ett ekonomiskt perspektiv.

Läs hela artikeln här >>

Susanne Bodin bloggar om Annie Lööfs uttalande på Stim-bloggen >>

Alfons Karabuda. Foto: Kalle Assbring

Kulturskaparnas talesperson Alfons Karabuda debatterar upphovsrätt i Svenska Dagbladet. ”En stark upphovsrätt på de enskilda kulturskaparnas sida är garanten för utveckling, mångfald och tillväxt”, skriver han i en replik på Handelskammarens IT-expert Fredrik Sands artikel 5 juni.

Karabuda lyfter vikten av en stark upphovsrätt på kulturskaparnas sida och efterlyser en mer nyanserad debatt. Debatten blir enligt honom lidande när vissa krafter försöker göra den till enbart en intressekonflikt mellan en nöjesbransch och dess konsumenter. Istället bör exempelvis de enskilda kulturskaparnas villkor belysas, menar han, särskilt i en tid ”där det politiska klimatet inte bara föreslår utan kräver att kulturskapande ska drivas som företag, inte underhållas av bidragspolitik”.

I förra veckan talade Karabuda på Copyswedes konferens ”Kultur överallt – hur ska det gå till?” tillsammans med bland andra EU-parlamentariker Cecilia Wikström, som lyfte kultursektorns potential i framtidens Europa. Karabuda trycker i sin artikel också på denna potential och påpekar att det faktiskt är kulturskaparna som ”möjliggör den framtidssektor som alla andra talar om och vill vara med och dra nytta av”. För Karabuda handlar en stark upphovsrätt på den enskilde kulturskaparens sida om möjligheter att förhålla sig till aktörer som i denna nya digitala ekonomi vill använda kulturskapares arbete i sina affärer: ”Upphovsmännen, vi kulturskapare, vill i allmänhet inget hellre än att spridas, men vi vill inte att vårt arbete exploateras av andra aktörer.”

Läs hela Karabudas artikel på Svenska Dagbladet Brännpunkt >>

Anna Carlson, ordförande i Teaterförbundet och talesperson för nätverket Kulturskaparna, kommenterade Flods artikel på Netopia på följande sätt:

Jag tycker att det är välkommet att se att Ung pirat engagerar sig i frågan om ungdomsarbetslöshet, inte minst när Piratpartiet brottas med problematiken att uppfattas som ett enfrågeparti. Men låt inte lösningen bli teknokratisk.

Missuppfatta mig inte nu – teknisk utveckling är förstås bra, särskilt när den gör nytta på en bredd av områden. Mig intresserar det naturligtvis särskilt hur nyttan kan se ut för de ungdomar som vill bli yrkesverksamma som skådespelare, filmare, sångare, dansare, musiker, författare, konstnärer och andra kulturskapare.

Hur ser Ung pirat på framtiden för unga kulturskapare i förhållande till den tekniska utvecklingen och i förhållande till IT-jobben? Hur tycker Ung pirat att dagens och morgondagens ungdomar ska kunna arbeta yrkesmässigt med kultur i en tid när många vill att kulturen ska delas fritt och gratis? Är det möjligt att kombinera dessa två önskemål i Ung pirats framtidsvision?

Jag har träffat andra ungdomsförbund och med dem diskuterat deras syn på de här frågorna och hört deras förslag. Jag vill också gärna höra Ung pirats förslag till hur kultur och yrkesmässighet ska kunna gå hand i hand även för morgondagens kulturskapare.

Anna Carlson
Ordförande Teaterförbundet,
talesperson nätverket Kulturskaparna

Stefan Flod besvarade kommentaren kort med besked om att fortsättning följer på Sourze:

”Hej Anna! Det är väldigt intressanta och viktiga frågor du ställer, jag sitter just nu å skriver ett svar som jag kommer posta på sourze.se samt här. Så jag återkommer om någon dag. Ska verkligen försöka ta fram en framtidsvision.”

I dag publicerade så Flod artikeln ”Svensk kultur har obefogat dåligt självförtroende” på Sourze. Anna Carlson fann dock inte att hon fick något svar på sina frågor, utan menade i en kommentar på Flod att han lämnat ämnet:

Stefan, du hävdar att svensk kultur saknar självförtroende och att vi som arbetar med den fruktar dess snara undergång.

Det gör vi förstås inte. Tvärtom delar vi din uppfattning att suget efter kultur blir allt större. Inte minst ser vi det på internet, där nya sätt att dela den med varandra växer fram. Du och jag är alltså överens om den saken. Däremot har vi möjligen olika uppfattning om hur den bör finansieras.

Nu var det emellertid inte kulturens vara eller inte vara vi diskuterade på Netopia, utan ungdomsarbetslöshet. Som ordförande i Teaterförbundet ser jag hur svårt ungdomar har idag att våga ta steget att satsa på ett yrkesverksamt liv som till exempel skådespelare, filmare, sångare, dansare, musiker, författare, eller konstnär – just därför att det finns krafter som menar att kulturjobb inte ska finansieras på samma sätt som andra jobb. På så sätt dräneras framtidens samhälle på kreativitet.

Jag efterlyste Ung Pirats framtidsvision om hur kultur och yrkesmässighet ska kunna gå hand i hand även för morgondagens kulturskapare, dagens ungdomar. När du istället lyfter Piratpartiets traditionella ”lösningar” för finansiering av en för konsumenten gratis delning av kultur, som sponsring och donationer av olika slag, kan jag inte annat än dra slutsatsen att Ung Pirat och Piratpartiet saknar politik för ungdomsjobben. Sponsring och donationer, som i alla tider funnits med som alternativ (om än ytterst marginell) finansiering av kultur, har inget med jobbpolitik att göra. Inte ens om man ger dem ett nytt namn som ”crowdfounding”.

Läs repliken här >>

Läs artikeln här >>

Läs repliken här >>

”Det bästa sättet att motverka illegal fildelning är genom att tillgodose efterfrågan på konkurrenskraftiga och konsumentvänliga alternativ. IT&Telekomföretagen uppskattar att artikelförfattarna tillsammans med oss stödjer den linjen.”

Det skriver IT & Telekomföretagens förbundsdirektör Anne-Marie Fransson i en replik på Kulturskaparnas debattartikel i Svenska Dagbladet 10 mars.

Läs hela repliken här >>