För bara ett par veckor sedan undrade jag här på bloggen var Piratpartiet står. En livaktig diskussion följde, där jag försäkrades att partiets principprogram ska följas om Piratpartiet når riksdagen. Man menade också att det är naturligt att det finns olika riktningar inom ett parti.
Visst är det så. Men jag har svårt att se hur man så öppet som Piratpartiet kan gå till val med en så internt illa förankrad politik. Hur ska jag som väljare veta vad jag röstar på, när man öppet deklarerar att det vi säger före valet är en sak, efter kan vi säga en annan?
Alfons Karabuda. Fotograf: Erhan Gûner, Scanpix
Budskapen från Piratpartiet till mig – som förväntas rösta in dem i riksdagen – är minst sagt splittrat. Å ena sidan vill man försäkra mig om att det är på min och alla kulturskapares sida man står. Man säger att man inte vill beröva någon kulturskapare möjligheten att utöva sin verksamhet yrkesmässigt. Å andra sidan finner vi riksdagskandidater som vill att Piratpartiet ska arbeta för en fullständigt avskaffad ekonomisk upphovsrätt, som står för en teknokratiskt färgad inriktning baserad på kopimi, och som nu offentligt går ut med att man inte ställer upp på det egna partiets valmanifest.
Extra oroande blir det förstås när röster inom Piratpartiet, ja till och med riksdagskandidater, en månad innan valet kritiserar partiets yttersta ledning och menar att partiet inte står på en demokratisk grund. När Rick Falkvinge i ett pressmeddelande förkunnar att alla medlemmar uppmanats att under två månaders tid diskutera sakpolitik och ta fram Piratpartiets valmanifest, de så kallade ”sjökorten”, i ett grupparbete, säger samtidigt partiets riksdagskandidat Isak Gerson att valmanifestet skrivits av tre personer och röstats igenom av fyra styrelseledamöter. Vem ska man tro på?
Förstår Rick Falkvinge och hans partiledning hur förvirrande och hur oroande det här är för mig och andra kulturskapare som väljare? Hur ska vi veta vad det är vi förväntas rösta in i riksdagen?
Är det vice partiledare och riksdagskandidat Anna Trobergs kulturskaparpolitik som den presenteras i samtal med Kulturskaparna? Är det det riksdagskandidat Klara Tovhults bidragspolitik med medborgarlön som försörjning för kulturskapare? Eller är det riksdagskandidat Isak Gersons kopimi, där upphovsrätten ska bort och allt, såväl fysiska som icke-fysiska ting, ska få kopieras fritt?
Jag kan förvisso förstå att det väcks intern kritik mot ett valmanifest som är så tunt som Piratpartiets. Det finns också, det erkänner jag villigt, större frågetecken och viktigare sådana i Piratpartiets valmanifest än upphovsrättsfrågan. Så är det med enfråge- och missnöjespartier – en stor del av politiken är okänd för väljaren därför att den ännu inte är formulerad av partiet. Det har skrivits mycket om det sedan lanseringen av valmanifestet i måndags, men i det här sammanhanget, Kulturskaparnas blogg, vill jag fokusera på de frågor som ligger nätverket nära.
Den som läser valmanifestets kulturdel och väntar sig kulturpolitik blir besviken. Istället handlar det om digital distribution. Det är beklämmande att ett parti som säger sig bygga sin politik med kultur som en av tre hörnstenar (integritet och kunskap är de andra) inte presterar ett valmanifest där man faktiskt diskuterar kulturpolitik. I diskussionerna efter min förra bloggpost fick jag upprepade gånger höra att Piratpartiet inte är teknokratiskt, men hur ska jag annars tolka ett kulturmanifest som detta? Allt fokus på tekniken, den digitala distributionen och regelverken kring detta. Vad hände med kulturen?
De sakfrågor på kulturområdet som Piratpartiet vill driva under mandatperioden formuleras under rubriker som ”Fri fildelning”, ”Sätt press på upphovsrättsindustrin” och ”Ta bort kassettersättningen” (Sic! Heter sedan 1999 privatkopieringsersättning). Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta en progressiv kulturpolitik i de sju tekniskt och juridiskt inriktade sidor som ”sjökortet” Kultur omfattar.
Privatkopieringsersättningen har nyligen debatterats främst i bloggosfären, då Copyswede som administrerar ersättningen på ett antal kulturskaparorganisationers uppdrag föreslagit en översyn av lagen på så sätt att den följer den tekniska utvecklingen och även omfattar till exempel musikmobiler. En sådan översyn är redan planerad att ske med jämna mellanrum, men väckte ändå ont blod i piratled. Tydligen hyser man inte alltför stort förtroende för sina chanser att genomföra sin politik – översynen torde ju inte vara ett problem om hela systemet med privatkopieringsersättning ska bort med Piratpartiet i riksdagen.
Vad gäller avsnittet ”Sätt press på upphovsrättsindustrin” lyser som Expressens ledare kommenterat ett hämndbegär igenom: ”Upphovsrättsindustrin ska få smaka på sin egen medicin, med rättsosäkra lagar”, skriver Johannes Forssberg. När Piratpartiet talar om ”kriminalisering av upphovsrättsmissbruk” är det ärligt talat svårt att förstå vad de menar. Vad innebär det att den som hindrar spridning av kultur ska straffas? Måste alla sprida kultur? Vad är det som ska spridas? Och hur mycket, på vilket sätt? Hur gör jag rätt, för att slippa drabbas av bestraffning för att jag inte sprider kultur på ett sätt som Piratpartiet tycker är ”rätt”?
Fildelningsfrågan börjar allvarligt talat kännas rätt trött, så jag ska inte gå in på den särskilt djupt här. Det finns mängder av förslag på vad som ska ersätta betalning för mitt och andra kulturskapares arbete, som medborgarlön, försäljning av t-shirts och kylskåpsmagneter och förstås live-spelningar. En filmare får förstås ägna sig främst åt de förra, och kanske även de som sysslar med musik får nöja sig med dem. Inte lär pengarna finnas i Hultsfred i alla fall.
Möjligen är det orättvist att kalla Piratpartiet enfrågeparti. Man började med fildelningen, gick över till integritetsfrågan och för stunden är det legalisering av barnpornografi som bollträ i debatten som diskuteras både inom och utanför partiet. Det är svårt att hänga med i svängarna.
Vad som är mest alarmerande för mig som kulturskapare och väljare är dock att kulturpolitik i Piratpartiets valmanifest förvandlats till teknik och juridik. Precis det som Piratpartiet anklagar vad de kallar ”upphovsrättsindustrin” för.
Hjälp mig att se hur ni menar att jag har fel.
Alfons Karabuda
Kompositör
Som du säger Alfons ”Den som läser valmanifestets kulturdel och väntar sig kulturpolitik blir besviken. Istället handlar det om digital distribution. ”
Först skulle jag vilja reda ut ett frågetecken angående hur manifesten skrivits. I början av sommaren var de uppe för allmän redigering men tyvärr var det svårgreppbart för många medlemmar sm inte visste hur strukturen på manifestet skulle se ut. Därmed blev det så att en grupp på 3-4 personer skrev ihop ett förslag som styrelsen sedan fick rösta om. Nu är dokumentet öppet för redigering igen.
Vad gäller vår kulturpolitik: PP började som en reaktion mot just de tekniska begränsningarna i nuvarande upphovsrätten. Eller snarare en vilja att ta bort de tekniska förbuden och begränsningarna som finns. Det är där vi har vår största kompetens och det är därifrån många medlemmar anslutit sig till partiet.
Det är också där vi ser att vi kan tillföra något i debatten. När det gäller alla andra aspekter av kulturpolitik (och jag erkänner, jag är hopplöst dåligt påläst här) så har vi helt enkelt inte sett att någonting bör förändras. Vi vill inte prata om fördelningspolitik, därför kan vi inte heller tala om vilka institutioner som ska få pengar och vilka som inte ska få det. Och så vidare.
Hoppas att något frågetecken rättes ut, ställ gärna fler frågor.
Jacob, tack för försök till tydliggörande. Jag tycker dock fortfarande att det är märkligt att ett parti går till val på kultur som en av sina hörnstenar, utan att faktiskt ägna sig åt kulturpolitik. Att du bekräftar att det är på det viset är förstås ärligt, men gör knappast bilden av Piratpartiet mindre förvirrad för oss väljare.
Det är bra att ni nu arbetar på att tydliggöra valmanifesten i sin helhet. Det ska bli intressant att se hur tydligt det kan bli. Jag läser i ett pressmeddelande att också Piratpartiets riksdagsgrupp ska få lämna åsikter och synpunkter i revideringen. Det är väl i sig naturligt, men med tanke på hur vitt skilda åsikter det finns inom riksdagsgruppen kan man inte annat än undra hur Trobergs kulturskaparpolitik, Tovhults bidragspolitik och Gersons kopimi ska kunna ensas till ett gemensamt budskap. Särskilt som den sistnämnde redan lanserat ett alternativt manifest.
Slutligen vore det intressant att höra dig utveckla manifestets ord om kriminalisering av upphovsrättsmissbruk. På det området känner jag och flera med mig, ser jag i bloggosfären, att det är svårt att förstå vad Piratpartiet menar. Mina frågor från bloggposten ovan kvarstår: Vad innebär det att den som hindrar spridning av kultur ska straffas? Måste alla sprida kultur? Vad är det som ska spridas? Och hur mycket, på vilket sätt? Hur gör jag rätt, för att slippa drabbas av bestraffning för att jag inte sprider kultur på ett sätt som Piratpartiet tycker är ”rätt”?
Kriminaliseringen av upphovsrättsmissbruk är något jag personligen hoppas ska tas bort ur manifestet omedelbart. Den idén kan jag inte se att den är förankrad i organisationen alls. Så det bör väl svara på dina frågor så långt. Sen håller jag med om att det kan vara ett intressant resonemang att fortsätta när man ser till vad som bör gälla för kulturspridning och hur den kan definieras. Men så långt har vi inte kommit.
När det gäller att riksdagsgruppen ska bidra till manifestet så stämmer det. Alla medlemmar i Piratpartiet får lov att bidra till utformningen av manifestet på vårt forum. Jag har för mig att det ska vara öppet för åskådare också faktiskt. http://forum.piratpartiet.se
Ang. Gersons framtidsmanifest så är det först och främst inte hans manifest, det är från en liten grupp människor i Piratpartiet som kallar sig framtidsklustret. För det andra så har vi inga problem med att våra medlemmar och kandidater får yttra olika åsikter. När det kommer till riksdagsarbetet är det dock Principprogrammet som gäller, inget annat. Våra kandidater har på det hela väldigt lite rörelseutrymme om de skulle få mandat i riksdagen. Så är vår vågmästarstrategiutformad och så måste det vara.
Vi får se hur kulturpolitiken kommer se ut efter redigeringen som nu pågår, men vi kommer inte ta bredare grepp än det nuvarande principprogrammet ger utrymme till, därmed kommer mycket av det som i dagligt tal benämns som kulturpolitik inte finnas med.
”det vi säger före valet är en sak, efter kan vi säga en annan?” Hmm, pratar du verkligen bara om PP just nu, eller menar du kanske alla partier, speciellt riksdagspartierna som lovar en sak före val, och sen gör något annat?
Det är kanske bättre verka förvirrande än att komma med direkta lögner i sin valkampanj. Men vad vet jag?
Samisin, Piratpartiets EU-parlamentariker Amelia Andersdotters uttalande i citatet ovan ligger helt i linje med åsikten ”det är viktigare hur vi framstår än vilka åsikter vi har” som vi kan läsa i Piratpartiets protokoll från möte kring valmanifestet i Stockholm den 5 augusti i år.
Jag måste medge att jag beundrar Piratpartiets öppenhet med att man ska ta vad partiet säger med en klackspark. Du har rätt i att Piratpartiet skiljer sig från andra partier på den punkten.
Det är å andra sidan det enda man kan vara säker på, eftersom det inte finns några hjälpmedel att utröna vad Piratpartiet egentligen står för, som exempelvis en enad ideologisk grund. När Piratpartiets riksdagskandidaters budskap spänner från Anna Trobergs kulturskaparpolitik till Isak Gersons teknokratiska kopimi, via Klara Tovhults bidragspolitik, är det svårt att se vad man egentligen får om man röstar på Piratpartiet.
Alfons, du har även svårt att veta exakt vilka frågor som respektive parti kommer att få gehör för inom blockpolitiken också. Piratpartiet är iaf tydliga med vilka frågor de inte kommer prioritera bort. Ytterligare en anledning till att det är svårt att veta vad man får beror på att inget av blocken velat ta i PPs frågor med tång och försöka närma sig PPs ståndpunkter eller ens ta debatt kring dem. Man försöker helt enkelt marginalisera bort PP och tiga ihjäl sakfrågorna. Du kan iaf vara säker på att vi inom PP även är lika intresserade som du att få reda på hur morgondagens kultursamhälle ser ut, men utan att debattera kring det så kan det gå väldigt fel väldigt fort…
Jag vet vad jag får mindre av med PP: Jag får mindre övervakning, jag får mindre kränkningar av privatliv och integritet, jag får mindre makt till film- och musikbolag… Det är ganska mycket jag får mindre av. Har jag inte min frihet, vad är då allt annat i livet värt?
PMyran, helt visst är det så att man kan ha svårt att veta vad man får, även hos andra partier. Det svaret har jag fått flera gånger nu. Det är en sanning, men besvarar inte min fråga – var finns kulturpolitiken? Frågan kan också riktas till Sami.
När jag och andra kulturskaparväljare vill se prov på Piratpartiets kulturpolitik talar ni bara digital distribution.
Man borde kunna begära mer från ett parti som håller kultur som en av tre hörnstenar för sin politik.
Vilka kulturpolitiska frågor har du Alfons? PP står för att se till att alla ska ha lika möjlighet och rätt att sprida och ta del av kulturen som skapas. Är inte det kulturpolitik? Ska kultur bara konsumeras bakom låsta dörrar för en kulturelit som är godkänd av etablissemanget eller ska kultur kunna skapas och spridas från varje sängkammare i hela världen på lika villkor? PP är ett parti som formas av det danande informationssamhället och tycker att just dessa frågor är eftersatta i dagens politiska sfär. Alla andra partier har redan sina åsikter om kulturens väl och ve och så länge deras förslag/visioner inte krockar med grundläggande principer för informationssamhället så har PP ingen åsikt om dem…
Hej,
Som jag tror jag sagt tidigare har min avsikt aldrig varit att rösta annorlunda än det principprogram piratpartiet har (http://www.piratpartiet.se/principer). Däremot tycker jag att det var väldigt stora avsteg från det valmanifest som publicerades häromdagen och principprogrammet. Nu håller vi däremot på att revidera valmanifesten med hjälp av medlemmarna, och jag har stora förhoppningar. Jag kommer dock fortfarande känna att min största lojalitet ligger mot principprogrammet.
Angående att man inte nämner någon kulturpolitisk fördelningspolitik i manifestet: Jag tycker definitivt att man kan ha politik som gör skillnad utan att blanda in statliga pengar. Politik är inte bara skatter, och det är knappast bara skatter som gör skillnad i samhället.
För övrigt är inte framtidsmanifestet mitt. Jag är endast en del av gruppen som står bakom det. Det är t.ex. publicerat här också http://sjumil.blogspot.com/2010/08/framtidsmanifestet-for-framtiden.html
PMyran, nu är jag varken politiker eller medlem i ett parti som säger sig bygga sin politik på kultur som en av tre hörnstenar – men som trots det saknar kulturpolitik – så din fråga kan synas mindre relevant än ställd i motsatt riktning.
Inte desto mindre arbetar jag och mina branschkollegor inom de organisationer som ingår i Kulturskaparna aktivt med kulturpolitik till vardags. De flesta av organisationerna har detta som uttalat uppdrag av sina medlemmar. I den rollen vill jag självklart möta mina medlemmars förtroende och för deras räkning bland annat utröna när en ny spelare i riksdagskampen kommer ut på plan och säger sig driva kulturfrågor som fokusfrågor. Konstigare än så är inte min nyfikenhet på er politik och på varför ni visar sådan oförmåga att redovisa densamma.
Vad vi redan känner till, faktiskt sedan Piratpartiet bildades, är just de områden du nämner i din kommentar ovan, de som handlar om digital distribution. Det hör förstås till kulturpolitiken. Men det är, som flera av dina partikamrater givit uttryck för i diskussioner t ex på Twitter och i Almedalen, endast en bråkdel av kulturpolitiken.
När det gäller digital distribution vet vi, på båda sidor, hyfsat var vi har varandra. Vi vet på vilka punkter vi inte är överens, men också på vilka vi faktiskt är det. Vi vet också att det finns gråskalor och olika riktningar.
Vad jag och alla andra kulturskapare INTE vet, är något om er övriga kulturpolitik. Vi behöver som väljare se något av den för att förstå varför ni tycker att vi ska rösta pirat den 19 september. Ni menar att kultur är en fokusfråga för er – vi är genuint intresserade av att höra mer!
Dessvärre ger inte ditt svar mig större förhoppning om att få vet mer: ”Alla andra partier har redan sina åsikter om kulturens väl och ve och så länge deras förslag/visioner inte krockar med grundläggande principer för informationssamhället så har PP ingen åsikt om dem…”. Är det verkligen rätt tolkat av mig att ni faktiskt inte vill tillföra/tycka/ifrågasätta/osv något om den övriga kulturpolitiken vid sidan av digital distribution? Det är inte så goda nyheter för oss väljare som arbetar med kultur…
Isak, tack för ditt klargörande att du om Piratpartiet kommer in i riksdagen inte kommer att agera utifrån din övertygelse, utan istället efter principprogrammet. Att du ser kulturpolitik som fördelning och inte som jag möjlighet till utveckling, utbildning och framåtskridande är också tydligt.
Håller dock med dig om att skattepengar inte alltid är det som krävs för att föra en bra kulturpolitik. Men vill man ha mångfald i uttryck och utbud behövs även mångfald i olika sorters finansiering och stöd, där den skattefinansierade kulturpolitiken kan och ska vara en garant för hela samhällets rätt att ta del och vara en del av svensk kultur.