Anna Carlson. Fotograf: Kristian Pohl
Kulturskaparnas talesperson Anna Carlson, skådespelare och ordförande i Teaterförbundet, bloggar om tillgänglighet och delat ansvar:
”Nätverket Kulturskaparna vill se nya moderna tjänster, en ökad tillgänglighet och en ökad förståelse för tittarnas och lyssnarnas behov. Vi arbetar därför med nya licensieringsformer, som kan stödja utvecklingen av nya tjänster. Det ska vara enkelt och ekonomiskt överkomligt för den som vill ta del av film, musik och annan kultur, samtidigt som enskilda kulturskapare naturligtvis – precis som alla andra – ska få rimlig ersättning för sitt arbete.”
”Är tillgänglighet hela lösningen?”
De som är för fri fildelning brukar ofta hävda att film- och musikbranschen inte förstår sitt eget bästa. Istället för att ägna sig åt lagstiftningsåtgärder som ”hotar internet”, tycker dessa grupper att mediebranschen borde göra film och musik mer tillgängligt. En ökad tillgänglighet skulle minska den illegala fildelningen och öka intäkter för såväl mediebranschen som de enskilda kulturskaparna, menar man.
Nätverket Kulturskaparna vill se nya moderna tjänster, en ökad tillgänglighet och en ökad förståelse för tittarnas och lyssnarnas behov. Vi arbetar därför med nya licensieringsformer, som kan stödja utvecklingen av nya tjänster. Det ska vara enkelt och ekonomiskt överkomligt för den som vill ta del av film, musik och annan kultur, samtidigt som enskilda kulturskapare naturligtvis – precis som alla andra – ska få rimlig ersättning för sitt arbete.
Kulturskaparna diskuterar eller arbetar inte heller med repressiv lagstiftning som metod. Vi har inga ambitioner, önskemål eller anledningar att jaga enskilda fildelare. Dels för att vi vill fokusera vårt arbete på konstruktiva lösningar för att öka tillgängligheten, dels för att vi faktiskt vill arbeta med det vi är bäst på – kultur i olika former. Vi har helt enkelt inte ambitionen att bli poliser. Vi är kulturskapare.
Men är ökad tillgänglighet nyckeln? Och är det egentligen ökad tillgänglighet som skulle få den illegale fildelaren att upphöra med illegal fildelning? Piratrörelsen menar allt som oftast att hela ansvaret ligger på branschen. ”Skyll er själva som inte gör film och musik tillgängligt på laglig väg”, brukar vara parollen. Konsumenten fråntas hela ansvaret i relationen mellan köpare och säljare. Säljaren har inte vett att tillgängliggöra sina varor och tjänster – därför ska köparen ha rätt att lämna marknaden och tillskansa sig varorna och tjänsterna illegalt.
I de allra flesta affärsrörelser låter det där helt uppåt väggarna. Att köparen skulle ha rätt att tillskansa sig något utan att betala för sig, bara för att man anser att säljaren inte tillgängliggör det man efterfrågar på rätt sätt ter sig orimligt. Men på kulturområdet har det inom piratrörelsen kommit att bli praxis, även om man döljer det i resonemang kring hur repressiv lagstiftning hotar internet, hur gamla affärsmodeller hindrar nya och hur distributionsindustrin (alltifrån YouTube via MegaUpload till bredbandsoperatörerna) bör frias från allt ansvar för vad deras kunder gör inom deras tjänster.
Men hur är det, då? Är ökad tillgänglighet nyckeln?
På Pirate Bays 100-i-topp-lista återfinns framförallt filmer och tv-program. Av dessa finns i princip allt att köpa i fysisk butik eller över internet. En övervägande del går att hitta i videobutiken på hörnet, i on-demand-tjänster i tv-boxen eller över legala streamingtjänster på nätet. Den enda skillnaden mellan utbudet på Pirate Bay topp 100 och utbudet via en legal butik eller tjänst är priset. Skillnaden är inte tillgängligheten.
Vad säger detta om tillgänglighetsargumentet? Att det inte är mycket värt? Att det är felaktigt? Nej, självklart inte.
Nätverket Kulturskaparna har insikten att om vill vi nå ut med vårt arbete, måste vi jobba för det. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Det fina är att vi som är enskilda kulturskapare – skådespelare, musiker, kompositörer, författare, fotografer, osv. – i allmänhet vill att vårt arbete får spridning. Vi har all anledning att vilja öka tillgängligheten. Vi vill möta vår publik.
Men jämförelsen av Pirate Bay topp 100 och den legala marknaden säger oss ändå en hel del. Den avslöjar att en viktig drivkraft till illegal fildelning är att det är gratis. Gratis är i alla fall uppenbart viktigare än tillgängligheten. Det motsäger piratrörelsens argument om att ”bara tillgängligheten ökar, upphör den illegala fildelningen”. Det är inte i första hand bristande tillgänglighet som driver trafik till Pirate Bay och andra fildelningstjänster. Det är utbudet, samma utbud som finns på den legala marknaden, fast utan prislapp. Det är också detta utbud dessa fildelningstjänster tjänar pengar på. Grova pengar, som vi sett i fallet med MegaUpload.
På en fungerande marknad tar både köpare och säljare ansvar. Det räcker inte att lassa över ansvaret på säljaren och påstå att du måste leverera på rätt sätt, annars får du skylla dig själv om jag som köpare lämnar marknaden och tillskansar mig ditt arbete illegalt. Ett bra sätt att ta ansvar vore att nyttja de tjänster, det utbud och den marknad som faktiskt finns istället för att gå vid sidan av dem – bara för att det är gratis.
Anna Carlson
Skådespelare och ordförande Teaterförbundet, talesperson Kulturskaparna
Skådespelare och ordförande Teaterförbundet, talesperson Kulturskaparna
Man kan säga att pengarna hamnar i fel ficka. För uppenbarligen betalar någon något eftersom Kim DotCom och MegaUpload drar in pengar. Annonser? Avgifter för bandrbredd? I vilket fall som helst tjänar KDC pengar på att ge tillgång till ett utbud som i sig är gratis och inga pengar går till dem som gjort innehållet. MegaUpload är verkligen en sån där mellanhand som piraterna brukar ha problem med.
”I de allra flesta affärsrörelser låter det där helt uppåt väggarna. Att köparen skulle ha rätt att tillskansa sig något utan att betala för sig”
Anledningen till att det låter uppåt väggarna i andra affärsrörelser är att i dessa har säljaren förlorat något i samband med att någon ”tillskansade” sig detsamma. Icke så när filer kopieras.
”bara tillgängligheten ökar, upphör den illegala fildelningen”
Kan du peka ut någon representant för piratrörelsen som hävdat detta?
Utöver ökat utbud och lägre pris skulle jag säga att möjligheten att slippa DRM-restriktioner är en anledning till att media kopieras istället för köps.
Det var väl dumt att jämföra med fysiska varor. Klart man inte förlorar något fysiskt när en fil delas och det är det ingen som påstår heller. Använder du samma argument när du går till frisören? Han förlorar inte heller något fysiskt om du går utan att betala. Till på köpet har han mage att inte ha öppet dygnet runt, i en frisersalong som ligger precis där du bor. ”Filmen finns inte precis just nu som jag vill ha den” t ex är ett ofta förekommande argument för fildelning. Hur ofta hör man inte att ”jag som har specialintresset si och så hittar inget för mig på laglig väg”, samtidigt som det i princip uteslutande är det som finns tillgängligt på laglig väg som delas på TPB:s topplista?
Tillgänglighetsargumentet för att få fildela illegalt är dåligt och det är förstås bra att du också tycker det, även om ditt argument i slutet om ökat utbud/DRM och lägre pris förstås kan tyckas motsäga det.
Syftade inte på ”fysiska varor” utan sådant man har begränsad tillgång till.
Frisören har begränsad tillgång till tid, och har offrat en del av denna för att fixa något åt just mig – alltså är det rimligt att han får ersättning av min begränsade resurs pengar.
Laddar jag däremot en fil från nätet har ingen artist/skivbolag offrat varken tid, pengar eller lagervaror för just min räkning och får därför heller inga pengar från just mig. (Men är grejerna bra har jag fått upp ögonen för artisten vilket förstås ökar sannolikheten att jag köper något vid ett annat tillfälle)