På grund av semester kommer denna sida och därmed även denna bloggpost inte att uppdateras annat än högst oregelbundet. Du kan alltså få vänta på moderering, om du väljer att kommentera denna bloggpost. Vi ber om överseende med detta.

Ha en skön sommar!

”Det låter som du tycker att detta skulle vara något negativt med Piratpartiet? Vilket parti kommer garanterat alltid att ha samma lösning på samma fråga genom alla år?” frågar du.

Inte alls. Däremot skulle jag känna visst obehag av att rösta på ett parti som redan vid presentation av sitt program säger att de kommer att göra det motsatta inom en snar framtid.

Där du ser en investerare ser jag en människa som skapar.

En människa som kan ha svårt att få rimlig betalning för ett projekt (t.ex. filmmusik) om man måste få ”hela” summan direkt, utan kan ha bättre förusättningar om projektet genererar lite, flera gånger över tid.

”En alltför kort skyddstid gagnar bara större, kommersiellt gångbara verk – precis vad stora bolag har muskler för. Att gynna enbart det kommersiella och att gynna industrin känns inte som ett steg framåt, snarare tvärtom. En mindre, men rimlig, ersättning över tid kan vara bättre för den kulturella mångfalden än en snabb affär med kommersiellt starka aktörer.”

Det är på detta sätt jag arbetat hela mitt yrkesliv och sett upphovsrätten som ett starkt stöd. Upphovsrätten har gett mig möjlighet att, utan förläggare & skivbolag ändå hävda min rätt och därmed kunna få betalt.

Att sedan filmmusikbranschen är extremt konkurrensutsatt gör inte att du med upphovsrätt har rätt att få göra musiken till en film. Där krävs talang

Jag instämmer i Beelzebjörns synpunkter ovan på ”splittringen”; att människor i en politisk rörelse ger uttryck för skilda åsikter är bara nyttigt för debatten, inte ett problem. Det är partiprogrammet som gäller i valet, och om någon ser ut att avvika för mycket från det kan man till att börja med undersöka huruvida vederbörande ens kandiderar till riksdagen innan man ringer i larmklockan.

För mig personligen är frågan om skyddstidens absoluta längd inte särskilt viktig. Jag råkar vara uppvuxen med upphovsmannens livstid plus 50 år, och därför har jag tyckt detta vara en rimlig skyddstid. Hade skyddstiden varit fem år, så hade jag säkert anpassat mig till det i stället.

Det som för mig helt överskuggar skyddstidens föreskrivna längd är själva processen för att förändra den. Det var 1995 års förlängning från 50 till 70 år som gjorde mig uppmärksam på problemet, nämligen att ändringen tillämpades också på redan utgivna verk, sådana som uppenbarligen finansierats och framställts med den dittills 50-åriga skyddstiden som investeringsgaranti. Lagstiftaren gick så långt som till att också återuppliva skyddet för verk av upphovsmän avlidna under perioden 1926-1944. Förutom rent praktiska problem för utgivare av äldre, dittills ”fria” verk som fick en femårig respit att sälja ut sina lager av fysiska exemplar, så gynnade den retrospektiva förlängningen innehavare av rättigheterna till gamla verk snarare än produktionen av något nytt (de vid förändringen verksamma upphovsmännen blev inte helt lottlösa, men deras ”vinst” kommer inte att få någon reell betydelse förrän tidigast omkring 2046).

Ett sådant sätt att förändra regelverket för ett system med ensamrätter inom näringslivet är inte bara orättvist mot upphovsmän och deras publik; det är direkt oetiskt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv genom att det belönar dem som begärt förändringen och därmed korrumperar en hel näringslivssektor. Bonniers och andra förlag struntar högaktningsfullt i upphovsmannens chans att erhålla ett guldkantat förlagsavtal under sin livstid; förlagen ville bara tjäna än mer pengar på de gamla klassiker de hade i lager (och som inte blev en gnutta mer läsvärda för det).

Ja, det råkar vara praxis inom immaterialrättslagstiftningen att låta nya ”förbättrade” villkor komma också äldre upphovsmän till del. I Kina är det praxis att skicka räkningen för kulan till den avrättades anhöriga. Att något är praxis innebär inte att det är rätt, eller ens försvarligt.

Detta är inte enbart ett ”missbruk” av upphovsrätten; det är ett grovt förfelande av upphovsrättens hela idé, nämligen att uppmuntra till intellektuellt skapande genom en tidsbegränsad ensamrätt att nyttja det skapade kommersiellt. Tidsbegränsningen är numera bara ett ord på ett papper; vad flertalet upphovsmän anbelangar torde skyddstiden i praktiken upplevas som oändlig.

Jag kan för min del inte stödja ett regelverk som belönar dem som sätter i system att förändra regelverket, för detta är exakt vad dagens ”upphovsrätt” (liksom de ”närstående rättigheterna”) gör. En mer träffande benämning vore ”lagförändringsrätt”, för rätten har knappt något med upphovet (till verken) att göra längre.

Hur länge dröjer det innan någon får 1995 års retrospektiva skyddstidsförlängning prövad i domstol gentemot 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen (en grundlagsbestämmelse till gagn för näringsfriheten som tillkom året innan)?

”Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.”

Jag tror de flesta har svarat redan ganska bra vad gäller oss och vårt principprogram. Där råder inga tvivel från mig heller. Jag följer också det

Det verkar ha blivit några missförstånd, men de verkar vara på väg att redas ut.

Jag kan ärligt också säga att Isak är betydligt mer teknikoptimisitisk än jag och att boken inte driver en sådan linje. Rekommenderar läsning av mitt förord eller Anna Trobergs text så kanske den teknokratiska bilden försvinner.

Jag misstänker också att vi använder orden teknokrat något olika. Hur definierar du det? För mig är det ett odemokratiskt system där människors befattningar tillsätts bara efter kompetens och inte efter allmänna val. Och det är något jag aldrig står bakom. Och jag måste säga att det förvånar mig om någon i boken gör det

Jag hade huvudet i releasen av min egen bok i Almedalen och kom därför inte iväg på open space, vilket var synd. Annars hade jag också dykt upp

Vad gäller mig personligen gillar jag att diskutera och att vända ut och in på saker och ting. Min hjärna älskar helt enkelt gymnastik. Därför diskuterar jag även gärna kopimi. Det betyder inte per definition att jag förespråkar det

Det låter som du tycker att detta skulle vara något negativt med Piratpartiet? Vilket parti kommer garanterat alltid att ha samma lösning på samma fråga genom alla år?