Var står Piratpartiet vad gäller skyddstiden? Det frågar sig Kulturskaparnas talesperson Alfons Karabuda, som tycker sig se en splittring inom piratrörelsen och undrar vad man egentligen röstar på om man röstar pirat i september.
Hemkommen från Almedalsveckan. Semester? Nej, nu är jag i Bryssel och jobbar. Veckan i Visby var en vecka full av intryck, nya och gamla kontakter och idéer och uppslag. Kulturskaparna fanns på plats hela veckan, jag måndag-onsdag. Vi närvarade vid en mängd olika aktiviteter och anordnade ett välbesökt open space på tisdagseftermiddagen.
Alfons Karabuda. Foto: Erhan Gûner/Scanpix
Ett open space, eller ”åsiktstorg”, är ett sätt att få lite extra skjuts på kreativiteten i mötet. Alla deltagare bidrar med frågeställningar. Så också vid vår variant – hos Kulturskaparna var diskussionsborden uppdelade på de fem konstområden organisationerna i Kulturskaparna representerar, Bild, Scen & Film, Ord & Media, Musik: Upphovsmän, samt Musik: Utövare. Vi talespersoner fanns med vid ”vårt eget” område, vilket betyder att jag satt vid bordet Musik: Upphovsmän.
Totalt deltog ett 70-tal personer vid de fem borden. De politiska partierna, forskningsvärlden, intresseorganisationer, näringslivet, media – alla fanns där. Ja, alla utom Anders Mildner på Svenska Dagbladet, som inte vill delta i en diskussion som han i en krönika bestämt att den inte finns.
Bland de gästande politikerna märktes kulturutskottets ordförande Siv Holma, V, och Piratpartiets vice ordförande Anna Troberg. Piratpartiet var överhuvudtaget väl representerat vid borden. I ”min” grupp fanns Ung Pirats ordförande Stefan Flod, som jag träffat förut. Även den här gången bjöd han på ett konstruktivt samtal.
Man kan kanske tro att så fort man sätter mig eller någon annan av Kulturskaparnas talespersoner vid samma bord som en representant för Piratpartiet eller Ung Pirat, riskerar vi att hamna i polemik med varandra. Jag har dock inte märkt av detta i mina möten med PP. Jovisst, det finns i grunden fundamentala skillnader i vår uppfattning om saker och ting. Ja, det finns gott om utrymme för debatt. Men detta är inte allt.
Jag ser också gott om utrymme för dialog och konstruktivt samarbete. Även en bra debatt är konstruktiv. Vi kommer sannolikt aldrig att vara överens om allt – men det behöver vi inte heller. För så är det ju när man känner ett stort engagemang, man vill driva igenom sin fråga. Det är när två sådana intressen krockar med varandra det uppstår konflikt. Så är det inte heller likheter och konsensus som för oss framåt när vi navigerar i de här frågorna, det är olikheterna, olika perspektiv och olika önskningar om vår gemensamma digitala framtid. Och nutid. För framtiden är redan här.
Upphovsrätt och personlig integritet – måste det vara antingen eller? Ur såväl ett privat som samhälleligt perspektiv ser jag hellre personlig integritet än upphovsrätt. Det gäller, vågar jag påstå, för alla mina branschvänner inom Kulturskaparna. Vi är lika mycket privatperson som alla andra vi mötte vid Kulturskaparnas open space i Visby. Vi har samma behov av personlig integritet. Men, vi har tron att dessa två behov går att kombinera. Det måste gå att få till en fungerande upphovsrätt som kan gå hand i hand med fungerande personlig integritet på internet. Jag vägrar att tro att det inte skulle vara möjligt. För mig är det självklart att det i upphovsrätten inte finns något syfte att skada den personliga integriteten.
Upphovsrätten missbrukas. Det finns de som använder den på ett sätt som den inte är tänkt att användas. Det är inte svårt att se. Men man ska inte glömma att den grundläggande idén och funktionen med upphovsrätten är god. Den ska bevaras. Piratpartiet håller med mig på den fundamentala punkten, det har jag övertygats om i möten med partiets vice ordförande Anna Troberg, med Ung pirats ordförande Stefan Flod och av flera av dem jag träffade i Almedalen.
Med mötet i Visby tog vi ytterligare ett steg framåt. Jag upplevde att vi uttryckte ett större förtroende för varandra. Ett samförstånd om att vi alla vill väl, men kanske genom olika vägar eller i alla fall med vägvalen i olika ordning. Vi har kunskaper och erfarenheter som är väl värda att förmedlas, från båda håll. Vi talar om samma upphovsrätt, men i olika sammanhang. Även om jag också är brukare, konsument eller vad man nu vill kalla det och som sådan har ett intresse i att min personliga integritet värnas, är jag i den här diskussionen främst kulturskapare. På samma sätt finns det kulturskapare bland Piratpartiets medlemmar och sympatisörer som i den här diskussionen främst är brukare med den personliga integriteten som högsta prioritet.
Vid vårt open space i Visby kände jag att upphovsrättens vara eller inte vara är en överspelad fråga. Det handlar inte om det. Det handlar om hur vi bäst förvaltar den och vad dess huvudsyfte är. När jag nu ser pirater som talar om motsatsen, är det därför nedslående. Splittringen är besvärande. När röster höjs inom piratrörelsen och Piratpartiet för ett fullständigt borttagande av skyddstiden och när man ifrågasätter kulturskapares, kulturarbetares, kreatörers (eller hur man nu vill uttrycka det) värde och existensberättigande, kan jag inte låta bli att undra vad jag lägger min röst på om jag röstar pirat.
Vid mitt bord i Visby diskuterade vi skyddstiden, det vill säga upphovsrättens ”livslängd”. Man kan säga 75 år, man kan säga 25 och man kan som Piratpartiet säga 5. Oavsett vad man landar på, måste skyddstiden dock åtminstone fylla ett syfte och inte reduceras till en godtyckligt utvald siffra. Den ska främja ett nutida och framtida skapande. En alltför kort skyddstid gagnar bara större, kommersiellt gångbara verk – precis vad stora bolag har muskler för. Att gynna enbart det kommersiella och att gynna industrin känns inte som ett steg framåt, snarare tvärtom. En mindre, men rimlig, ersättning över tid kan vara bättre för den kulturella mångfalden än en snabb affär med kommersiellt starka aktörer.
Att ta bort skyddstiden helt har, vad jag förstår, inte varit Piratpartiets linje hittills. Inte heller har jag hittills uppfattat att Piratpartiet inte ser ett existensberättigande för Kulturskapare. När nu extrema idéer som dessa, sprungna ur kopimi och inte sällan med starkt teknokratiska drag, kommer till ytan inom partiet och i rörelsen kring det mitt i valrörelsen, bör Piratpartiet visa att man tar avstånd ifrån dem.
Alfons Karabuda
Kompositör, ordförande SKAP och talesperson Kulturskaparna
Piratpartiet har att rätta sig efter på årsmötet fastställt principprogram där man kan läsa bland annat följande:
Vi menar att upphovsrätten behöver återföras till sitt ursprung. Lagstiftningen skall ändras så att det görs helt klart att den endast reglerar användning och kopiering av verk i kommersiella sammanhang. Att dela med sig av kopior, eller på annat sätt sprida eller använda annans verk, skall aldrig vara förbjudet så länge det sker på ideell basis utan vinstmotiv.
Den kommersiella delen av upphovsrätten skall finnas kvar som sådan, men även den behöver reformeras grundligt. Tanken bakom upphovsrätten har alltid varit att finna en balans mellan olika motstridiga intressen på den kommersiella arenan. Idag har den balansen gått fullständigt förlorad, och behöver återställas.
Vi vill att skyddstiden, alltså ensamrätten att framställa kopior av verket för kommersiellt bruk, reduceras avsevärt till att gälla under exempelvis fem år från verkets publicering. Det kommersiella skyddsomfånget ska regleras så att det som grundregel skall vara fritt att skapa nya verk som bygger på andra, så kallade bearbetningar. I den mån det kan vara motiverat att göra undantag från denna grundregel, som till exempel för direkta översättningar av böcker eller användandet av ny musik i kommersiella filmer, skall dessa undantag vara uttryckligen uppräknade i lagen.
Att det finna individer inom partiet som vill gå längre är inte konstigare än att det finns sossar som vill gå ur EU eller avskaffa monarkin.
Eller centerpartister som vill avskaffa kärnkraften, eller moderater som vill tillåta fildelning för privat, ickekommersiellt bruk, eller ens att det finns liberala folkpartister som vill skrota FRA-lagen.
Hoppas det gav någon vink eller svar på dina farhågor?
Och här är källan för den som vill läsa hela principprogrammet.
Hej
Ett intressant och tänkvärt inlägg. Nej, jag uppfattar inte heller kulturskapare och pirater som fiender och jag tycker det är bra att det finns en dialog. Det är vägen framåt
Det som förbryllar mig med det här inlägget är en helt annan sak som inte har med Piratpartiet att göra: Nämligen den att min bok Kunskap Kommunikation Kontroll länkas tillsammans med orden ”starkt teknokratiska drag” (sista meningen i inlägget).
Jag är personligen så långt ifrån teknokrat man kan komma och jag är uppriktigt förvånad att boken kan tolkas så. Så jag undrar lite hur du tänkte där?
Vad är det i boken du ser som teknokratiskt? 
Jag är uppriktigt nyfiken
mvh
Klara Tovhult, redaktör för Kunskap Kommunikation Kontroll
Hej,
En röst på Piratpartiet kommer de närmsta fyra och åren – och troligen längre – att innebära en röst på fem års skyddstid för kommersiella syften och fritt nyttjande för privat bruk och spridning från dag ett. Om jag blir invald kommer jag att göra vad jag hoppas att de andra kandidaterna kommer att göra, d.v.s. rösta i enlighet med vårt principprogram (http://www.piratpartiet.se/principer).
Vad jag försöker göra är att påverka opinionen i längden. Jag planerar att stanna i piratpartiet länge, och då kommer jag att fortsätta diskutera de här frågorna.
Jag känner visserligen inte för att diskutera frågorna här, men min kopimistiska inställning är helt sprungen ur min kärlek till kultur och min vilja att den ska växa. Jag tror att upphovsrätten i sig begränsar kulturen. Hade jag bara brytt mig om nedladdningen hade jag fortsatt ladda ner och struntat i att aktivera mig i ett politiskt parti.
Så för att svara klart på din fråga: En röst på piratpartiet 2010 är en röst på fem års kommersiellt skydd och frtt privat bruk och spridning.
Jättebra skrivet Alfons! Jag är speciellt glad över klargörandet att
du hellre ser personlig integritet än upphovsrätt. Och att detta gäller för alla ”Kulturskaparna”. Med det som utgångsläge finns det faktiskt en bra möjlighet till en konstruktiv dialog.
Sedan undrar jag var Kulturskaparna som organisation står, är ni beredda att gå Piratpartisterna till mötes. Kommer ni också driva på för mer rimliga skyddstider? Eller står ni envist kvar vid livstid + 70 år?
Det är inte riktigt seriöst att avkräva svar från andra, om man inte har något eget svar…
Markus, engagerad, dock inte piratpartist.
Ps. ett sista tips – när du länkar till dokument, exempelvis en pdf, som du gör i slutet. Skriv då gärna (pdf) efter länken, så man vet vad man klickar på. Tack.
Hej Alfons,
Kul att du länkade in min text. Vad jag försökte få fram handlade snarare om att belysa att vi må förvisso vara överens om att upphovsrätten behöver reformeras (inte avskaffas) men vi kommer också inom piratpartiet från lite olika håll, och har olika infallsvinklar och tolkningar av våra frågor. Alla pirater är inte pirater av samma anledning, vilket inte alls är problematiskt utan berikande.
Det låter lite märkligt när du försöker måla ut det som att vi i piratpartiet inte tycker att ”Kulturskapare” (detta fantastiska ord, som inte är helt utan problem i sig) borde få existera. Det är lite grann att sätta sig i polemik.
Jag har själv haft svängar inom kulturbranchen (som kulturarbetare) då jag spelar och ibland även framför musik.
Jag anser också att stora delar av upphovsrätten är god. Men absolut inte när delar av den motverkar sitt syfte att vara kulturen till gagn; att vara kreativiteten till gagn. Vilket jag anser att en ständigt utökad skyddstid, och fildelningslagarna är.
Sedan vill jag också poängtera att vi i piratpartiet, liksom ni, värderar aktiva diskussioner kring hur politiken bäst utformas för att ge bästa resultat. Det finns opinion i piratpartiet för att vända immaterialrättskritiken åt båda hållen (d.v.s. det finns folk som tycker att piratpartiets krav är för hårda också). Men någon faktisk principförändring är nog inte att vänta de närmsta åren iallafall.
Så om du vill vara med i diskussionen tycker jag bara att det är trevligt. Att vi två inte är helt överrens om detaljerna gör bara konversationen mer givande. Det enda piratpartiet faktiskt är överrens om är att upphovsrätten behöver förkortas och att reglerna för privat bruk och spridning behöver reformeras. Vi har ju samma mål. Det är det som är så spännande och gör att diskussionen har potential att bli givande. Vi båda vill skapa bästa möjliga kultur med framtidens förutsättningar.
Det har mig veterligen aldrig pratats om att avskaffa upphovsrätten inom PP sedan 2006 när partiet bildades. PP värnar alldeles för starkt om attributionsrätten, dvs rätten att erkännas för det man skapat. Skyddstider har ju däremot diskuterats lite fram och tillbaka men jag kan ge dig ett mycket gott skäl till varför den aldrig kommer slopas helt; GPL. Det är det vanligaste licensavtalet inom den s.k. ”open source”-världen som bygger på upphovsrätten och förutsätter framförallt att det finns någon form av skyddstid.
När man släpper ett verk under GPL-licensen säger man nämligen att man som upphovsman ger allmänheten sin tillåtelse att göra i stort sett vad som helst med verket, inklusive sprida vidare, nyttja för kommersiellt bruk och skapa derivata verk, givet att verket och eventuella derivata verk åtföljs av GPL-licensen. GPL-licensens krav på att aldrig åtskiljas från verket eller dess derivata verk skulle bli helt meningslöst om man slopade skyddstiderna och piratrörelsen skulle verkligen skjuta sig själv i foten om man vände ryggen till hela ”open source”-världen.
Jag tror på det mänskliga egenintresset och oroar mig därför inte alls för att PP skulle slopa skyddstiderna helt.
Hej !
Jag kommer aldrig att ”ifrågasätta kulturskapares, kulturarbetares, kreatörers (eller hur man nu vill uttrycka det) värde och existensberättigande”.
Det gör inte heller Piratpartiet, i alla fall upplever jag det så när jag läser på http://www.piratpartiet.se/politik/upphovsratt
Jag måste även tillägga en sak till. Kunskap Kommunikation Kontroll är ingen piratpartibok. Det är ett privat initiativ av undertecknad och föreningen Sharing is Caring
Annars skulle det plötsligt innebära att Piratpartiet vore för medborgarlön med mera i höstens val. Och det är vi inte, lika lite som vi är för kopimi som parti. Att diskussionerna finns hos enskilda i partiet är en annan sak 
Jag tycker inte att ’splittringen’ (ett lite dramatiskt ordval, tycker jag) är besvärande alls, utan tvärtom nyttig. Intern ideologisk diskussion är ett hälsotecken i en politisk rörelse. Principprogrammet står fast, och skulle det ändras så kommer det självklart att redogöras för tydligt.
De extrema idéerna finns inom alla partier, och tjänar ett syfte. Precis som det finns moderater som menar att allt offentligt ska privatiseras, eller vänsteranhängare som helst skulle se ren planekonomi, finns det de inom PP som vill ha bort upphovsrätten helt och hållet.
Som du själv säger får det ju inte handla om en godtycklig siffra, och då är frågan ”vad ska vi med upphovsrätt till öht, och går det att klara sig utan den” fullkomligt legitim, och nyttig.
Ta en sådan sak som Nobels litteraturpris, t ex. Böcker som belönats med det har inte helt sällan (ingen ironi ^^) varit smala verk, som få känt till, och ännu färre läst. Med en upphovsrätt på fem år, är det sannolikt att verken skulle vara oskyddade sedan länge när de väl uppmärksammas.
Å andra sidan är det helt uppenbart att en industri med vinstmaximering som första intresse använder upphovsrätten först och främst för att just maximera sin vinst, och utövar starka påtryckningar på politiker att stifta lagar som gagnar dem som särintresse, långt ifrån alltid med kulturskaparens väl för ögonen, som de ofta säger sig företräda.
Jag känner inte EN pirat vad jag vet, som inte vill att man ska kunna tjäna pengar på sitt skapande, till och med i större utsträckning än idag, men vi tror att det är HELT fel väg att lösa det genom att skydda gamla modeller med lagstiftning som får konsekvenser för medborgarnas rätt till privatliv.
Rätt att tjäna pengar finns inte inom någon näringsgren, vad jag vet, bara en möjlighet att göra det, om ens vara är attraktiv och man kan nå ut med den till sin marknad på ett bra sätt.
Med det sagt uppskattar och välkomnar jag initiativet från Kulturskaparna att ta diskussionen på ett så öppet sätt som man gjort, och är det någon diskussion jag önskar att jag varit med på i Almedalen, så är den du nämner ovan en av dem.
Bravo Alfons.
(Sedan blir jag lite fundersam över vad du försöker säga med att länka Klara Tovhults bok under ordet ‘teknokratiska’…?)
Tilläggas bör är att GPL-licensen även förutsätter att verkets s.k. källkod också åtföljer verket och dess derivata verk, vilket inom musikvärlden är närmast att liknas vid att ge delge låttexter och noter, och att alla instrument samt eventuell sång tillgängliggörs på separata ljudspår, för att underlätta remixer osv. Utan skyddstid skulle man inte behöva ta hänsyn till det villkoret längre och släppa derivata verk utan att delge källkoden, vilket motverkar hela poängen med GPL licensen.
Trevlig text! Det är förvisso lite löjligt att tala om splittring inom Piratpartiet när vi är så våldsamt fokuserade jämfört med andra partier. Det kan knappast råda någon tvekan om vad du får när du röstar på PP; läs partiprogrammet!
Du verkar misstolka folkrörelsen kring piratpartiet med partiets mål och funktion. Det är genom att ifrågasätta upphovsrätt som tanken om en förändrad upphovsrätt uppkommer. Allt ifrågasättande leder dock inte till något radikalt i partiprogrammet. Dynamiken och diskussionen som finns i PP är avundsvärd för andra partier som kämpar mot stagnation och ointresse.
PP är i min mening, kulturarbetarens bästa vän, för vi har bättre insikt i de mekanismer som påverkar en upphovsrättsstyrd ekonomi än de flesta andra har, och vi älskar kultur!
På Twitter och bloggar sprider Kulturskaparna bilden av att jag var inbjuden till Almedalen.
Men någonstans måste jag väl få lov att säga att det inte stämmer?
Så här ligger det till. En massinbjudan till Almedalen skickades ut från Kulturskaparna. Den såg ut så här: http://www.bus.se/2561
Jag skrev om den på Twitter och lade till en mening om att jag inte trodde att Kulturskaparna alls ville träffa mig under Alemedalen. (Eftersom jag tillhör dem som varit starkt kritiska mot KS och att tonen gentemot mig från vissa andra inom Kulturskaparna, inte Alfons Karabuda, därefter blivit lite bjäbbig).
Det var lite slängigt. Kanske lite dumt. Hur som helst, tweeten finns här:
http://twitter.com/andersmi/status/16219836326
Alfons Karabuda svarade då så här:
http://twitter.com/Content_is_King/status/16221155985
Och möjligen är det jag som är ålderdomlig av mig, men om Kulturskaparna tror att detta bidrar till att stärka känslan av att just jag skulle vara välkommen på riktigt, så behövs nog en kurs av Magdalena Ribbing.
Eller att twittraren går en kurs i internetkunskap (vilket i och för sig kan rekommenderas även av andra skäl), där det nog kan tänkas ingå ett moment om att just den smiley han använder här globalt sett har två betydelser: skämtsam eller flörtig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Smiley
Alltså: jag skriver en slängig och lite onödig tweet, Alfons Karabuda svarar med en ironisk tweet.
Same samt. Det är ju lugnt.
Därefter är allting som vanligt och jag ser Kulturskaparnas debatt från Almedalen på webben. Den är inte särskilt intressant. Snarare är den som ett eko av 1999. Roligt att höra att open space-delen fungerade bättre. Det är vi alla förtjänta av.
Det blir dock lite märkligt när en annan tweet dyker upp. Den syftar på debatten med bla SJF:s ordförande, alltså inte open space-delen, och den undrar varför jag inte är i Alemedalen. Bakgrunden är att jag och twittraren utbytt åsikter på Facebook om debatten:
http://twitter.com/erikssonskultur/status/17862979398
Nu svarar Alfons Karabuda plötsligt att jag har blivit inbjuden. På riktigt.
http://twitter.com/Kulturskaparna/status/17863417593
Det är häpnadsväckande.
Men inte lika häpnadsväckande som när jag själv lite försiktigt påpekar att, nja, jag nog inte blivit inbjuden:
http://twitter.com/andersmi/status/17891489209
Varpå Alfons Karabuda svarar: Va? Nåddes du inte av min tweet där jag sa det?
http://twitter.com/Content_is_King/status/17934857158
Allt det där är ju bara konstigt. Men, ärligt talat. Nu får det väl ändå räcka?
Förutom att Alfons Karabuda på Twitter sprider bilden av att jag inte kom trots att jag var ”inbjuden” – vilket är helt felaktigt, jag var aldrig inbjuden till den debatt som åsyftades (i ett resonemang som hade sin grund i SJF:s agerande, ett förbund där både jag och twittraren som frågade varför jag inte var där har varit aktiva), fortsätter nu den här ivrigheten att framställa det som om jag på något sätt smet undan.
I kommentarerna till min blogg skriver någon (är det du Alfons?) att jag valde att ”surt stå utanför” Almedalen, trots att jag till och med fick en särskild försäkran om att Kulturskaparna ville träffa honom av talespersonen Alfons Karabuda.”
Och här på den här bloggen står det nu alla var i Almedalen utom jag – eftersom jag ”inte vill delta i en diskussion som jag bestämt inte finns”.
Jag deltar gärna i diskussioner om den här frågan.
Jag har ingen känsla alls av att jag smiter undan och jag tror faktiskt ingen annan har det heller.
Jag hade GÄRNA kommit till Almedalen. Jag hade GÄRNA diskuterat frågan med er (och inte minst SJF:s ordförande). Och om ni så GÄRNA vill diskutera med mig, ja, då blir jag ju glad. Och då borde ni väl också tycka att mina perspektiv som finns i tryckt form kan bidra något till den diskussion ni för?
Vi tycker olika. Vi ser saker annorlunda. Kan vi inte då ta diskussionen om det, istället för att hålla på med sådant här? Jag blir helt ärligt lite illa berörd av det.
/anders
Rikard:
Om dina båda kommentarer med resonemang kring ert principprogram:
Visst kan det finnas olika riktningar inom ett parti. Komplicerade frågor och åtminstånde för mig en ovisshet kring vilka som har mandat att föra PP:s politik gör det desto viktigare att man klargör partiets riktning när röster höjs för andra riktningar inom de egna leden och när till och med riksdagskandidater innan valet talar om medborgarlön som möjlig försörjning till kulturskapare. En sådan vill i alla fall inte jag rösta in i riksdagen.
Klara:
Inte en glasklar länkning, det medges. Den föranleddes främst av att du publicerar en text av Isak Gerson som i sig har en teknokratisk ton. Vidare är Gerson samtidigt ute och propagerar för att Piratpartiet ska ändra inriktning och förespråka ett borttagande av den ekonomiska upphovsrätten helt och hållet. Dessutom känner jag mig tveksam till en riksdagskandidat som förespråkat medborgarlön som möjlig försörjning för kulturskapare.
Bra att du tydliggör att din bok inte ska ses som piratpartibok, men det är svårt att frigöra sig från sambanden. Du är kandidat till riksdagen, har twittrat om medborgarlön och givit ut en bok med tankar sprungna ur kopimi och ett teknokratiskt system. Att partiet har en linje är förstås bra, men vad hjälper det om riksdagskandidaterna har helt andra värderingar? Vad röstar jag egentligen på då? Man får hoppas att den partipiska Piratpartiet kritiserar hos andra partier är lika stark hos Piratpartiet, om man ska hålla sina riksdagskandidater i schack.
Noterar att er EU-parlamentariker Amelia Andersdotter inte tycker att det är så noga vad man säger före respektive efter valet, bara man kommer till riksdagen (i en kommentar till din text på http://www.kurvigheter.se/klara/2010/07/17/revenge-of-the-nerds-piratpartiet-som-ett-socialt-uppror/):
”Beroende på hur lång- eller kortsiktigt man ser partiets verksamhet kan man naturligtvis dra olika slutsater: kontroversiella beteenden kan mycket väl leda till en samhällsförändring som kommer gynna mänskligheten som grupp inom 10-20 år eller så. Men ska vi klara oss under valkampanjen 2010 kan det vara bra att till viss del stanna inom 2010s normer. Glöm inte bort att man alltid kan bli frispråkig och göra bort sig igen efter 19 september!”
Isak:
Ja, vi får hoppas att ni tänker rösta efter ert eget principprogram. Letar man efter långsiktiga lösningar är det alltså inte säkert att de kommer att se ut som presenteras av PP nu? Det hänger med andra ord på hur pass stark partipiskan är?
Markus:
Som jag skrev diskuterades skyddstiden så sent som i Almedalen. Fokus låg där på funktionen av skyddet och jag uppfattade det som om PP inte nödvändigtvis måste fastna vid 5 år utan kanske längre, förutsatt att det gagnar det framtida skapandet och inte behäftas med integritetskränkande åtgärder.
Det vi inte diskuterade var ett fullständigt borttagande av den.
Anders:
Tack för ditt klargörande. Kanske blev hela affären rörig, och säkert bidrog vi båda till förvirringen.
Vi kan konstatera att vissa hörsammade vår inbjudan, andra inte. För tydlighets skull: du kan i framtiden alltid känna dig välkommen när du får en inbjudan till oss.
Och låt mig också passa på att klargöra två saker. Debatten du såg på webben var inte Kulturskaparnas. Två av Kulturskaparnas talespersoner var dock inbjudna att delta i panelen. Och om jag skriver något till dig eller kommenterar så ser du mitt namn vid samma kommentar.
[...] This post was mentioned on Twitter by andersmi, andersmi and David Hall, David Hall. David Hall said: RT @andersmi: Har kommenterat Kulturskaparnas märkliga personangrepp http://bit.ly/9SXLrY Tycker att vi kan diskutera sakfrågan istället? Pleez? [...]
Hej Alfons!
Jag håller i stort med vad ovanstående pirater skrivit. Vi är en stor organisation och det finns alltid en pågående diskussion om tex upphovsrätten där olika åsikter förs fram. Vad det gäller den ekonomiska delen av upphovsrätten är Piratpartiets linje dock fem års skyddstid efter ett verks publicering.
Jag, precis som du, upplever att det finns många beröringspunkter mellan oss pirater och Kulturskaparna. Kanske till och med fler än vad det finns skillnader. Det var därför jag tyckte att det var viktigt och roligt att vara med på ert open space-arrangemang i Almedalen. Jag är ju en tvättäkta kulturknutte och ser fram emot fler intressanta diskussioner i framtiden.
Jag tänkte utveckla mitt resonemang en smula i en bloggpost, men det hinner jag inte förrän imorgon.
Ha det riktigt bra så länge!
Det finns inom PP, precis som i alla organisationer, personer som har olika åsikter om saker och ting. Jag tycker tex själv att upphovsrätten ska förändras innehållsmässigt snarare än tidsmässigt, så att den blir mer lik GPL-licensen. Det hade väl varit tråkigt, och direkt skrämmande, om det inte fanns olika åsikter inom partiet?
Detta till trots, så är partilinjen, och därmed linjen som kommer att drivas, förkortning till 5 år. Det kanske kan ändras i framtiden, men det lär inte hända under en pågående mandatperiod, väljarna måste få sin chans att säga sitt.
Jag vet iallafall att vi kommer att ha en väldigt hård partipiska vad gäller upphovsrätten. Jag är nästan lika säker på att partipiskan kommer att vara lika hård i andra fall också. Så ja, du kommer att helt kunna lita på piratpartiets principprogram om uipphovsrätten.
Jag kan inte lova att vi kommer att ha en statisk politik i generationer framåt. Jag inte ens säker på att vi kommer att hinna sänka upphovsrättstiden till fem år under vår generation. Första steget är att få den att sluta minska. Men alla lösningar måste anpassas till samhället. Lösningarna vi har om femtio år är troligen inte likadana som lösningarna vi erbjuder idag (För ja, det är på fullt allvar sådana tidsperioder jag talar om). Det är just därför vi värdesätter debatten om kultur och internet på ett sätt som inga andra partier idag verkar göra.
Visst går upphovsrätt och integritet att kombinera. Men inte med teknik!
För att det ska fungera så måste folk =vilja= respektera upphovsrätten.
Allt vi kan se och höra kan vem som helst kopiera till hela världen. Det går inte att göra något åt det rent tekniskt, inte utan att kränka den personliga integriteten.
Det är därför enda vägen fram är att få folk att vilja respektera upphovsrätten. Personligen tror jag det är två saker som behöver göras för att uppnå det.
Först måste det bli enkelt att använda de lagliga alternativen och de måste uppfylla följande tre krav: 1. Komplett utbud, 2. Inget kopieringsskydd eller andra tekniska spärrar, 3. Fast månadsavgift.
(Ingen uppfyller detta i dag eftersom de stora bolagen inte tillåter det.)
Sen måste upphovsrättslagen ändras så att folk tycker att den är rimlig.
För den oinvigde kan PPs interna diskussioner se rätt kaotiska ut. Det är snarast ett sundhetstecken att folk vågar komma med idéer och diskutera dem öppet.
Piratpartiet förespråkar 5 års skyddstid för den kommersiella ensamrätten.
Att vi stannat för just 5 år beror på att det mer än väl täcker den tidshorisont som en investerare använder.
Syftet med att staten delar ut monopol i form av upphovsrätt är ju att uppmuntra till investeringar. Annars ser vi ju normalt monopol som någonting negativt, men när det gäller upphovsrätten har vi (samhället) beslutat att ändå dela ut tidsbegränsade monopol, så att investerare ska kunna räkna hem sina investeringar.
Men att ge längre skyddstid än vad investerarna själva använder i sina kalkyler har ju uppenbarligen ingen effekt på kalkylerna, och leder därför inte till någon ytterligare uppmuntran.
Läs mer i blogginlägget http://christianengstrom.wordpress.com/2009/03/16/fem-ars-skyddstid-racker/
NÄR DET GÄLLER KULTURSKAPARNA SÅ BORDE DESSA EGENTLIGEN INTE VARA SÅ SVÅRT ATT KOMMA ÖVERENS MED TANKE PÅ ATT DET ÄR RELATIVT RINGA INKOMSTER SOM HÄRRÖR FRÅN UPPHOVSRÄTTEN (2%)
http://www.obsession.se/wolf/texts/essays/Upphovsraetten_som_incitament-Pettersson_2006.pdf
UPPHOVSRÄTTEN SOM INCITAMENT
EN INKOMSTANALYS AV KREATIVA YRKEN
UPPSALA UNIVERSITET * FÖRETAGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN ULF PETTERSSON * KANDIDATUPPSATS * VT 2006
”MED UTGÅNGSPUNKT I aggregerade och individuella inkomstdata diskuteras vilken roll den ekonomiska upphovsrätten spelar som incitament. Som ett underskattat minimum är 56 % av de samlade inkomsterna på kultur- och mediaområdet oberoende av upphovsrätt. Direkta upphovsrättsinkomster för enskilda skapare motsvarar 2 % av de totala kultur-och mediautgifterna i Sverige. Enskilda skapare får i genomsnitt mycket små andelar av sina inkomster från upphovsrätt. Typiska kreatörer försörjer sig vanligtvis från andra inkomstkällor. Kreatörernas arbetsinkomster fördelas ojämnt och inkomsterna från upphovsrätten fördelas extremt ojämnt, vilket vidare minskar upphovsrättsinkomsterna för typiska kreatörer. Resultaten är konsekventa med tidigare studier. Vidare åtnjuter kreatörer avsevärda kompenserande differentialer av sina yrkesval och motiveras därför i mindre grad av monetär ersättning än andra professioner. Med starka icke-monetära incitament samt omfattande substitut för upphovsrättsinkomster bedöms upphovsrättens incitament som svaga för det kreativa utbudet i sin helhet.”
Alfons Karabuda skriver:
”Ja, vi får hoppas att ni tänker rösta efter ert eget principprogram. Letar man efter långsiktiga lösningar är det alltså inte säkert att de kommer att se ut som presenteras av PP nu? Det hänger med andra ord på hur pass stark partipiskan är?”
Det låter som du tycker att detta skulle vara något negativt med Piratpartiet? Vilket parti kommer garanterat alltid att ha samma lösning på samma fråga genom alla år?
Vi kommer följa vårt partiprogram, däremot finns det alltid en intern debatt (som ibland blir väldigt synlig då det ”interna” är hela nätet för oss) inom partiet för vilken politik vi ska föra. Själv skulle jag gärna se ett avskaffande av upphovsrätten, men ser PP:s politik som en rimlig kompromiss.
Vad gäller rädsla för att Piratpartiet kommer glida mot en än mer fördömande inställning till upphovsrätt, så står det dig fritt att gå med i partiet, och via årsmötet försvara principprogrammet från förändringar som går för långt.
Som alla vet är det ju nästan för lätt at bli medlem i PP
Hej igen Alfons
Jag tror de flesta har svarat redan ganska bra vad gäller oss och vårt principprogram. Där råder inga tvivel från mig heller. Jag följer också det
Det verkar ha blivit några missförstånd, men de verkar vara på väg att redas ut.
Jag kan ärligt också säga att Isak är betydligt mer teknikoptimisitisk än jag och att boken inte driver en sådan linje. Rekommenderar läsning av mitt förord eller Anna Trobergs text så kanske den teknokratiska bilden försvinner.
Jag misstänker också att vi använder orden teknokrat något olika. Hur definierar du det? För mig är det ett odemokratiskt system där människors befattningar tillsätts bara efter kompetens och inte efter allmänna val. Och det är något jag aldrig står bakom. Och jag måste säga att det förvånar mig om någon i boken gör det
Jag hade huvudet i releasen av min egen bok i Almedalen och kom därför inte iväg på open space, vilket var synd. Annars hade jag också dykt upp
Vad gäller mig personligen gillar jag att diskutera och att vända ut och in på saker och ting. Min hjärna älskar helt enkelt gymnastik. Därför diskuterar jag även gärna kopimi. Det betyder inte per definition att jag förespråkar det
Eftersom det är PP:s inställning till skyddstiden som efterfrågas, så vill jag först klargöra min roll: Jag är inte riksdagskandidat, och har inga ambitioner att försöka förändra partiets uttalade politik avseende mandatperioden 2010-2014. Likväl tillåter jag mig att både hysa och ge uttryck för åsikter som kan avvika från partiets, i hopp om att inspirera andra (såväl inom som utom partiet) att tänka i delvis nya banor.
Jag instämmer i Beelzebjörns synpunkter ovan på ”splittringen”; att människor i en politisk rörelse ger uttryck för skilda åsikter är bara nyttigt för debatten, inte ett problem. Det är partiprogrammet som gäller i valet, och om någon ser ut att avvika för mycket från det kan man till att börja med undersöka huruvida vederbörande ens kandiderar till riksdagen innan man ringer i larmklockan.
För mig personligen är frågan om skyddstidens absoluta längd inte särskilt viktig. Jag råkar vara uppvuxen med upphovsmannens livstid plus 50 år, och därför har jag tyckt detta vara en rimlig skyddstid. Hade skyddstiden varit fem år, så hade jag säkert anpassat mig till det i stället.
Det som för mig helt överskuggar skyddstidens föreskrivna längd är själva processen för att förändra den. Det var 1995 års förlängning från 50 till 70 år som gjorde mig uppmärksam på problemet, nämligen att ändringen tillämpades också på redan utgivna verk, sådana som uppenbarligen finansierats och framställts med den dittills 50-åriga skyddstiden som investeringsgaranti. Lagstiftaren gick så långt som till att också återuppliva skyddet för verk av upphovsmän avlidna under perioden 1926-1944. Förutom rent praktiska problem för utgivare av äldre, dittills ”fria” verk som fick en femårig respit att sälja ut sina lager av fysiska exemplar, så gynnade den retrospektiva förlängningen innehavare av rättigheterna till gamla verk snarare än produktionen av något nytt (de vid förändringen verksamma upphovsmännen blev inte helt lottlösa, men deras ”vinst” kommer inte att få någon reell betydelse förrän tidigast omkring 2046).
Ett sådant sätt att förändra regelverket för ett system med ensamrätter inom näringslivet är inte bara orättvist mot upphovsmän och deras publik; det är direkt oetiskt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv genom att det belönar dem som begärt förändringen och därmed korrumperar en hel näringslivssektor. Bonniers och andra förlag struntar högaktningsfullt i upphovsmannens chans att erhålla ett guldkantat förlagsavtal under sin livstid; förlagen ville bara tjäna än mer pengar på de gamla klassiker de hade i lager (och som inte blev en gnutta mer läsvärda för det).
Ja, det råkar vara praxis inom immaterialrättslagstiftningen att låta nya ”förbättrade” villkor komma också äldre upphovsmän till del. I Kina är det praxis att skicka räkningen för kulan till den avrättades anhöriga. Att något är praxis innebär inte att det är rätt, eller ens försvarligt.
Detta är inte enbart ett ”missbruk” av upphovsrätten; det är ett grovt förfelande av upphovsrättens hela idé, nämligen att uppmuntra till intellektuellt skapande genom en tidsbegränsad ensamrätt att nyttja det skapade kommersiellt. Tidsbegränsningen är numera bara ett ord på ett papper; vad flertalet upphovsmän anbelangar torde skyddstiden i praktiken upplevas som oändlig.
Jag kan för min del inte stödja ett regelverk som belönar dem som sätter i system att förändra regelverket, för detta är exakt vad dagens ”upphovsrätt” (liksom de ”närstående rättigheterna”) gör. En mer träffande benämning vore ”lagförändringsrätt”, för rätten har knappt något med upphovet (till verken) att göra längre.
Hur länge dröjer det innan någon får 1995 års retrospektiva skyddstidsförlängning prövad i domstol gentemot 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen (en grundlagsbestämmelse till gagn för näringsfriheten som tillkom året innan)?
God morgon Alfons
Skulle inte du kunna ”filosofera” lite runt Kulturskaparnas förslag,
framfört av Copyswede, att avgiftsbelägga div. dataminnen pga
fallande försäljning av CD skivor.
[...] Alfons Karabuda och andra kulturskapare undrar över var Piratpartiets kritik mot upphovsrätten kommer ifrån, så [...]
Christian:
Där du ser en investerare ser jag en människa som skapar.
En människa som kan ha svårt att få rimlig betalning för ett projekt (t.ex. filmmusik) om man måste få ”hela” summan direkt, utan kan ha bättre förusättningar om projektet genererar lite, flera gånger över tid.
”En alltför kort skyddstid gagnar bara större, kommersiellt gångbara verk – precis vad stora bolag har muskler för. Att gynna enbart det kommersiella och att gynna industrin känns inte som ett steg framåt, snarare tvärtom. En mindre, men rimlig, ersättning över tid kan vara bättre för den kulturella mångfalden än en snabb affär med kommersiellt starka aktörer.”
Det är på detta sätt jag arbetat hela mitt yrkesliv och sett upphovsrätten som ett starkt stöd. Upphovsrätten har gett mig möjlighet att, utan förläggare & skivbolag ändå hävda min rätt och därmed kunna få betalt.
Att sedan filmmusikbranschen är extremt konkurrensutsatt gör inte att du med upphovsrätt har rätt att få göra musiken till en film. Där krävs talang
Mr Profit:
”Det låter som du tycker att detta skulle vara något negativt med Piratpartiet? Vilket parti kommer garanterat alltid att ha samma lösning på samma fråga genom alla år?” frågar du.
Inte alls. Däremot skulle jag känna visst obehag av att rösta på ett parti som redan vid presentation av sitt program säger att de kommer att göra det motsatta inom en snar framtid.
Ett meddelande från moderatorn:
På grund av semester kommer denna sida och därmed även denna bloggpost inte att uppdateras annat än högst oregelbundet. Du kan alltså få vänta på moderering, om du väljer att kommentera denna bloggpost. Vi ber om överseende med detta.
Ha en skön sommar!