Alfons Karabuda - Fotograf: Erhan Gûner, Scanpix
Efter att ha läst Piratpartiets nya valmanifest kan jag konstatera att det är tydligare än det förra. Frågetecknen är inte lika många och man har helt visst gjort ett städarbete för att klargöra vad man inte står för. Det tackar vi för.
Samtidigt tvingas jag konstatera att inget tillkommit som säger något om vilken kulturpolitik Piratpartiet tänker bedriva om de kommer in i riksdagen. Kulturdelen av manifestet är fortfarande häpnadsväckande tunn för att komma från ett politiskt parti med ambitionen att kalla ett av tre fokusområden ”Kultur”. Rubriken kunde ersättas med det mer rättvisande ”Digital distribution”.
Jag har sedan förra bloggposten diskuterat både det förra valmanifestet och Piratpartiets politik med piratpartister, sympatisörer till Piratpartiet, företrädare för andra politiska partier, kulturskapare och representanter för upphovsrättsorganisationer. En del av diskussionerna syns här på bloggen i kommentarerna och på Twitter.
Det har för det mesta varit givande diskussioner, som jag upplever har väckt förståelse för att våra frågor är värda att diskutera. Även de gånger vi inte är av samma uppfattning, ser båda parter att diskussion är nödvändig. De här frågorna är för komplexa för att hanteras med på- och avstängningsknapp. De val vi gör nu får konsekvenser längre fram.
Fortfarande finns det dock i Piratpartiets valmanifest frågetecken.
- Man har plockat bort det mycket omdiskuterade avsnittet om straff för ”försvårande av kulturspridning”. I en kommentar i ett pressmeddelande hänvisar man till en framtida ”konstruktiv dialog”, en dialog som Rick Falkvinge i veckan tydligen redan påbörjat i en tweet till mig: ”GISSA om vi tänker drämma till med lagstiftning”.
- Piratpartiet vill på olika ställen i manifestet både harmonisera och motarbeta harmonisering med övriga Europa, och menar att den kommersiella skyddstiden ska gå från idag 70 år till EU-harmoniserande 50, för att i framtiden landa på 5 år ”från publicering”. Harmonisering eller ej? Vad är kommersiellt och vad är icke-kommersiellt för Piratpartiet? Räcker det med ett Flattr-klick?
- Under rubriken Politik i Europa vill Piratpartiet reformera upphovsrätten så att ”den uttrycker en balans mellan å ena sidan allmänhetens önskan om tillgänglighet och spridning av kultur, och å andra sidan allmänhetens önskan om nyskapande, påbyggnad och remix av kultur”. Jag ser inte den motsättning som Piratpartiet ser när de ställer tillgänglighet och spridning i motsatsförhållande till nyskapande och påbyggnad. Menar Piratpartiet att för mycket tillgänglighet och spridning påverkar nyskapandet och påbyggnaden negativt, eller vad? Och vad hände med rättighetshavarna – är den reformerade upphovsrätten ensidigt balanserad med allmänheten i såväl den ena som den andra vågskålen?
- ”Den ideella upphovsrätten fungerar bra idag” skriver man, men som den ser ut idag kan den inte se ut om Piratpartiets förändringar av den kommersiella delen av upphovsrätten skulle genomföras. Ändå hävdar man att den ideella upphovsrätten ska finnas kvar. Helt? Delvis? Hur ska den se ut?
Avslutningsvis kan jag konstatera att Piratpartiet faktiskt ändå tycks mena att den som har begått ett upphovsrättsintrång ska straffas för detta: ”Vi vill omedelbart begränsa straffansvaret för upphovsrättsintrång, så att endast den som själv begått det egentliga intrånget ska kunna åtalas och dömas för det.” Låt oss hoppas att de positiva krafter i samhället som vill värna ett framtida skapande får gehör för detta och kan verka samlande kring lösningar som inte gör upphovsrättsintrång attraktivt.
Det vinner alla på.
Alfons Karabuda
Kompositör
1. Ricks uttalanden bör vid det här laget vara tydligt att det inte alltid står för vad partiet tycker.
2. Strävan att korta ner skyddstiden i upphovsrätten är man inte mindre konsekvent med bara för att man säger sig vilja göra det i etapper.
3. Varför skulle piratpartiet ha en annan definition för vad som juridiskt eller annat vedertaget sätt betraktas som kommersiellt bruk eller inte?
4. Jag ser heller inte någon motsättning mellan allmänhetens önskan om tillgänglighet och spridning av kultur, och allmänhetens önskan om nyskapande, påbyggnad och remix av kultur. Frågan är om det verkligen är menat som det?
5. Varför måste den ideella delen av upphovsrätten göras om för att man ändrar den kommersiella delen? Den kommersiella rätten innebär rätt att trycka eller framföra verket för allmänheten och att åtnjuta ekonomisk ersättning därav. Den ideella rätten innebär att den som skapat ett verk har rätt att bli omnämnd som upphovsman och ett skydd för att inte verket används på ett sätt som kränker upphovsmannens goda namn. Jag ser inte varför den ena delen måste göras om för att man gör ändringar i den andra.
6. Naturligtvis ser man gärna att de lagar som man önskar behålla efterlevs och att de beivras på ett rättssäkert sätt. Något annat har man aldrig sagt.
Sammy,
1) Det är förstås ett problem för Piratpartiet att partiledaren uttrycker andra åsikter än partilinjen. Det har jag förståelse för. Värre är att det förstås också är ett problem för mig som väljare.
Bilden av vad jag röstar på, blir inte tydligare för att ni medger att den är otydlig.
2) I etapper och samtidigt konsekvent, javisst. Men hur vill Piratpartiet då föra EU-politiken? Harmonisering eller ej?
3) Piratpartiet uttrycker ibland en syn som skiljer sig från andra partier gällande hur man definierar personlig integritet, vad som kan anses vara övervakning m.m. För mig som väljare blir Piratpartiets definitioner därför viktiga. Det borde inte vara konstigare att som väljare få höra Piratpartiets syn på kommersiellt bruk förklarat för sig? Hur bedömer ni exempelvis ett flattr-klick?
4) I det ursprungliga manifestet lade Piratpartiet ”konsumenter och medborgare” i den ena vågskålen och ”rättighetshavare” i den andra. Möjligen har man i revideringen snurrat till det mer än tydliggjort.
Hursomhelst håller jag med dig om att man inte kan förstå vad som avses. Någon annan som vill upplysa oss?
5) Det står tydligt att den ideella rätten värnar om upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende. Verket ska inte användas så att dessa kränks. Det får inte heller ”göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen”.
En kränkning av upphovsmannens konstnärliga egenart innebär att man ”kränker hans personlighet, sådan den kommit till uttryck i verket”. Det betyder att flera fall av så kallade remixer som görs tillgängliga för allmänheten mycket väl kan stå emot upphovsmannens ursprungliga konstnärliga intention och att man i och med det kränker densamma.
Dessutom kan användande endast eftergivas ”såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.” Ser du internet som denna begränsade användning
6) Bra.
1. Partilinjen har aldrig varit otydlig, däremot är det naturligtvis ett problem om partiledaren framställer den som det.
2. Piratpartiet vill inte sänka skyddstiden i upphovsrätten bara i Sverige. Tvärtom är det nästan helt nödvändigt att få med sig resten av Europa (och världen) då upphovsrätten är starkt kopplad till en rad internationella överenskommelser.
3. Mikrodonationer till privatpersoner så som flattr-klick ser jag som svårt att bedömma som kommersiellt bruk om inte beloppen överstiger vad t.ex. skattemyndigheten anser vara näringsverksamhet. Det finns ju redan idag relativt tydliga regelverk för vad som anses vara näringsverksamhet eller inte och jag ser som sagt ingen anledning för varför man skulle behöva definiera om begreppet.
4. Vad jag tror är ursprungstanken, dvs att någon näringsidkares rätt att tjäna pengar inte bör stå över medborgerliga rättigheter, ställer jag mig helt och fullt bakom. Kan man inte tjäna pengar utan att övervaka och kontrollera människors privatliv bör näringsidkaren hitta en ny affärsmodell, helt enkelt. Och detta har iaf varit min tolkning av vad Piratpartiet vill säga, dvs tjäna pengar och exploatera dina verk hur mycket du vill, bara det inte sker på medborgerliga rättigheters bekostnad. Tyvärr gör lagstiftning som IPRED det.
5. Ja, även Piratpartiet tycker säkerligen att du som upphovsman ska kunna säga ifrån om du tycker ditt verk exploateras på ett sätt som är kränkande, men då just enbart vad gäller kommersiellt bruk. Det man säger är att privatkopieringen (och ideellt skapande av derivata verk) ska släppas helt fri med undantag för attributionsrätten, dvs rätten att erkännas som orginalverkets upphovsman, vilken bör gälla oavsett om det handlar om kommersiellt bruk eller ej.
6. Vad skönt att vara helt överens på iaf en punkt.
Tack för ditt svar.
Förstår, inte minst med tanke på att du själv valde att lämna partiledningen, att du som jag tycker att bristen på en enad röst på demokratisk väg inom Piratpartiet är besvärande. Låt oss hoppas att Piratpartiets vision förtydligas inom kort. Ännu är det svårt att veta vad man egentligen röstar på om man röstar pirat i det kommande valet.
När det gäller din definition av kommersialism förstår jag att det är skatteverkets regler för näringsverksamhet Piratpartiet vill följa.
Antar då att när man tar någons konstnärliga verk och vill profitera på detta, att då även profitören skall anmäla sin vinst som royalty (N1-blankett) och skatta därefter. För denna royalty har jag själv varit tvungen att skatta oavsett storlek på inkomst. Antar att även den som inte komponerat utan tar mitt verk förväntas skatta på samma sätt? ( kommersiellt = inkomst)
Annars vore ett tips till mina kollegor att låtsas som om de inte skapat verket själva och därigenom få en högre inkomsttröskel?
Att min ideella rätt vårdas om bara uppenbara kommersiella syften finns gör att till exempel ett extremistiskt politiskt parti skulle kunna använda mina verk i sin valkampanj, utan att kunna hindras? Med andra ord vill Piratpartiet avskaffa den ekonomiska delen av upphovsrätten och reducera den ideella delen till paternitetsrätt, genom att avskaffa respekträtten (annat än vid kommersiellt bruk). Av hela upphovsrätten återstår då endast paternitetsrätten. Det är en betydande skillnad mot det budskap Piratpartiet hittills fört ut på området.
Ser fram emot ytterligare klargöranden.
[...] This post was mentioned on Twitter by Alfons Karabuda, Sammy Nordström. Sammy Nordström said: @Content_is_King svar på kommentar besvarad.
http://bit.ly/9sNIB9 [...]
Piratpartiet som organisation har en hel del demokratiska underskott att ta itu med, det har du rätt i. Det är inget förvånande för en ung organisation som vuxit sig så pass stor på så pass kort tid. När det är valår är dock klimatet för att utveckla en politisk organisation långt ifrån det bästa, något du tydligen läst om hur jag fick erfara på det hårda sättet. Jag hoppas på nya möjligheter efter valet.
Skattetekniska detaljer på den nivå du nu går ner på är jag kanske inte helt hemma i, även om jag själv är egen företagare och fyllt i N1 ett par ggr. Men mikrodonationer säger i alla fall mig att det bör gå under just regelverket för privata donationer och är inte helt med på varför du talar om royalty för sammanhanget. Kanske du tänker att man har upphovsrättsskyddat innehåll på en hemsida som man indirekt tjänar pengar på genom att ta emot donationer från sina besökare? För ett sådant fall vill jag på en principell nivå vidhålla att belopp som understiger vad skatteverket klassar som näringsverksamhet inte bör anses vara kommersiellt bruk då så pass små belopp sällan utgör någon som helst vinst efter utveckling och driftkostnader av hemsidan är betalt. Om det däremot handlar om att man gör en faktisk vinst och deklarerar den för skatteverket som sig bör, så bör man även dela med sig av den vinsten till eventuella upphovsmän vars verk har bidragit till vinsten.
Rätten för en upphovsman att kontrollera hur verket brukas även när det inte är för kommersiellt bruk har jag aldrigt riktigt haft någon direkt förståelse för. Jag betraktar publicerade verk som offentliga på samma sätt som kända personer betraktas som offentliga personer. Som offentlig person, där man skulle kunna räkna in mig som valbar politiker till kommun och landsting, får man leva med risken att hamna i en politisk satir med både ansikte och namn på sätt som inte alltid är helt smickrande. Att ett känt verk lider samma risk ser jag som mindre farligt för upphovsmannens integritet i förhållande till den offentliga personens. Är man inte beredd att ta den risken för sitt verk får man göra som en ljusskygg politiker och hålla sig undan det offentliga, dvs inte publicera.
Exemplet med extrempolitiska partier är ett bra exempel, Mona Sahlin är väl att betrakta som den som fått utstå mest offentlig förnedring i just sådana sammanhang. Jag ska väl inte påstå att det varit juridiskt ok i alla lägen, men för de flesta sammanhang är det inte så mycket Mona Sahlin kan göra åt det. Det hör en demokrati till att kunna både kritisera och skämta om personer i det offentliga. För mig är ett publicerat verk precis lika offentligt och i en demokrati är det oerhört viktigt med det fria informationsutbytet människor emellan utan kontroll av vare sig stat eller näringsliv.
Sen följer jag inte alls med i ditt resonemang som kokar ner till att Piratpartiet bara vill behålla paternitetsrätten. Piratpartiet vill släppa privatkopieringen fri genom att begränsa den ekonomiska ensamrätten till att bara gälla just kommersiellt bruk och korta ner skyddstiden. Detta är inget nytt ställningstagande eller annorlunda mot vad man sagt sen 2006, året då partiet bildades.
Om det är något som kommit upp nu som kanske inte pratats så mycket om i debatten är det väl det här med respekträtten och huruvida den med Piratpartiets upphovsrätt kommer gälla för icke-kommersiellt bruk eller ej. Min högst personliga tolkning är att man med legaliseringen av all privatkopiering inte kommer låta den begränsas av respekträtten som gäller idag. Skulle respekträtten fortsätta gälla kan en upphovsmann fortfarande med laglig rätt hindra icke-kommersiell distribution och reproduktion av sina verk och dessutom på väldigt godtyckliga grunder. Således ser jag det som en logisk följd att respekträtten måste ta ett kliv tillbaks för att privatkopieringen ska bli fri.
Hoppas det klargjorde lite och ledsen att jag blandat ihop mina egna ståndpunkter och partiets ståndpunkter något.
Sammy, nu börjar vi tydligt se var oklarheterna ligger och att vi i vissa frågor står långt ifrån varandra. Allvarligare är kanske att vissa av dina åsikter inte går i linje med vad andra representanter för Piratpartiet förmedlat till mig och andra väljare.
En sådan fråga är hur den ideella rätten ska fungera. Vid flera tillfällen har jag från Piratpartiets riksdagskandidater fått svaret att den inte ska förändras. Som exempel har man visat på hur viktigt det är för en upphovsman att inte ofrivilligt hamna i till exempel SD:s valkampanj. Något du ställer dig tvärt emot och menar att Piratpartiet också gör.
Att en upphovsman förlorar allt inflytande över sitt verk redan efter 5 år tror jag då kan resultera i att man aktar sig för att göra sina alster tillgängliga och därigenom drabbas mångfalden. Att upphovsmannen inte kommer att kunna tävla med större aktörer i jakten på snabba cash kommer att främja lättsålda produkter, marknadsförda av de stora. Ingen ljus framtid i mina ögon, som enskild kulturskapare.
När det sedan gäller den kommersiella biten anser du att jag som kompositör kan finansiera alla världens hemsidor med min musik och endast när alla kostnader har täckts (löner, hyra m.m.?) ska jag få en del av kakan. Hur stor denna del är framgår inte. Kanske väljer profitören själv vad den vill ge i sann flattr-anda? (fast flattr själva tar 10 % på allt som flyter genom betalningssystemet – snacka om mellanhänder som tjänar pengar på andra).
Jag vill dock tacka dig för dina tydliggöranden och jag respekterar naturligtvis dina åsikter, även om jag tror att de för det framtida skapandet kommer att verka hämmande och göra utbudet likriktat. Möjligen får vi i några år många roliga och elaka remixar på YouTube – sedan behövs nytt material…
Vilka entreprenörer räknar på en längre period än 5 år för avkastning på sina investeringar? För övrigt känns det som ett konstigt resonemang om man utgår ifrån att man omöjligt kan tjäna pengar om man inte har ensamrätt på försäljning och distribution, monopol är väl knappast enda sättet att hävda sig på marknaden? Jag tror inte det skadar mångfalden alls av att kulturskapare får lite friare marknadsspelregler. Med 5 års skyddstid blir spelreglerna mer i linje med övriga branscher och patentlagstiftningen.
Och hur menar du att man INTE som upphovsman idag behöver konkurrera med större aktörer i jakten på snabba cash? Hollywood pumpar ju ut den ena massproducerade pophiten efter den andra medans gemene musikskaparen nöter många år i sitt garage utan att få ett enda skivkontrakt. Det är verkligheten idag. Men vi kan få till en förändring på det, om vi tar ifrån de förlegade plastbitsdistribuerande skivbolagen deras monopol på distribution och gör det möjligt för vilken artist som helst att nå ut till sin publik med väldigt enkla medel. Se på t.ex. artisten ”Basshunter”, inte som ett exempel på något musikaliskt, men som ett exempel på hur man faktiskt gynnas som artist av den ohämmade spridningen på Internet. Han gjorde sin första hitlåt på skoj och skickade till kompisarna på nätet, sen spred sig låten som en löpeld utan att en enda krona utbytte händer, idag tjänar bra på sin nya karriär. Det är ett jättebra exempel på hur en fri och ohämmad privatkopiering gynnar artister och andra kulturskapare. Likadant har också forskningen på området kommit fram till samma sak. Se gärna mitt blogginlägg: http://www.bloggsam.se/2009/04/12/jo-men-det-ar-klart-det-ar-stold/
Jag har haft en del diskussioner om det här med en professor på det universitet där jag jobbar, han brukar likna dagens situation med den när radion kom till världen. Då precis som nu undrade man hur artister skulle kunna tjäna pengar på sina verk om folk kan lyssna på dem gratis via radio. Enorma pengar lades på att stoppa piratradiostationer, de drogs inför rätta och dömdes mycket hårt. Piratradiostationerna drog då ut till havs, även i Sverige vilket du kanske också minns om du hör till den generationen. Ett dödläge uppstod. Hur löste man situationen? Ja, inte var det de etablerade skivbolagen, det var istället piratradiostationerna som kom med lösningen. Det hette och heter än idag BMI. Man gick ihop och bildade sitt eget skivbolag som skrev licensavtal direkt med artisterna som gav tillstånd att spela musiken i radio mot att man fick en del av eventuell förtjänst från reklamintäckter. I Sverige fick vi STIM. Problemet var bara att alla etablerade artister var uppbundna till de andra skivbolagen, så BMI fick nöja sig med alla de där som de andra skivbolagen ratade. De som de andra skivbolagen ratat var konstiga artister som försökte sig på nya musikstilar, som blues, country, jazz, rhythm and blues, gospel, folk, latin, och rock and roll. All denna ny musik fick nu en chans att nå ut till sin publik och resten är historia, som det heter.
Ser du vad jag är ute efter? Vad jag menar är att historien upprepar sig och frågan är om den etablerade kulturindustrin kommer göra om sitt misstag eller om man ska vakna upp och se de nya möjligheter som den nya tekniken ger oss? Tänker man vänta till ThePirateBay blivit ett stort multinationellt storföretag som tjänar storkovan på det man så bestämt hävdar inte går att tjäna pengar på, eller tänker man plocka upp handsken och möta konkurrensen på den nya spelplanen?
Och som sagt, jag ser inte varför kulturskapares verk skulle vara känsligare än t.ex. offentliga personers namn och ansikten. För övrigt skulle SD med största sannolikhet skjuta sig själva i foten om de använde sig av någon upphovsmans verk i sin kampanj mot upphovsmannens vilja, även om det vore lagligt. Det skulle inte gynna dem, helt enkelt.
Sen är det väl självklart att man som upphovsman enbart har rätt till en del av profiten som görs på ens verk om det verkligen är en vinst det handlar om? Någon som inte går med vinst har ju inte tjänat pengar på någon upphovsmans verk, eller?
Sammy, du undrar vad det är för skillnad på de som skapar kultur och andra entreprenörer? Din fråga visar dels en önskan om att förenkla saker i syfte att få dem att passa in (i ett valmanifest kanske?), dels en brist på insyn i hur förutsättningarna för olika sorters kulturskapare ser ut idag. Det senare bidrar jag gärna till att avhjälpa.
Som vanligt är när jag bemöts, inte minst från piratpartister, får jag exemplet med Basshunter och sedan lite längre ned kommer historier om ”Hollywood”. Så långt inget nytt.
Låt mig då som en första ögonöppnare berätta att mycket få kulturskapare sysslar med ”hit musik” – ännu färre med Hollywood produktioner. Det här liknar i mina ögon samma taktik som era motståndare använder då de vill måla upp ett avskräckande exempel på till exempel filmissbrukare, allt i syfte att få använda sig av extrema åtgärder för att få som man vill. Jag ogillar taktiken när det kommer från dem, och jag ogillar den när den kommer från dig.
För mig som kompositör har upphovsrätten gett mig mod. Gett mig mod att våga släppa annat, för att kunna satsa på komponerandet fullt ut. Skyddet som upphovsrätten ger mig har inte varit ett skydd mot dem som kommit för att se de filmer jag gjort musiken till. Istället har det hindrat bolagen att sälja produktionen vidare utan att det genererar även en liten summa till mig. Dessa bäckar små är en av förutsättningarna till att exempelvis originalmusik kan användas även i ”små” filmer utan att spräcka en budget.
Detta bara för att illustrera att allt – trots allt – inte är internet. Kultur är inte bara Basshunter, utan till exempel också en fantastisk skulptör. Kulturen ska ges möjlighet att blomstra i din dator, men också på gatan, på scenen, i skolan och på mängder av andra platser.
CD känns inte så aktuellt att diskutera, väl? Att se till historien och lära av den gör jag dock gärna. Exemplet med radion använde jag själv för ett antal år sedan och det är bra. Det visar dock inte bara på en bransch utan insikt, utan också hur lätt det kunde bli fel om man valt fel väg. Därför bör vi arbeta tillsammans, samla information (den är inte bara bra att dela ut…) och baserad på denna göra vår framtid en tjänst.
Vad kan vi lära oss av historien? Jo, att alla satsningar på de som skapar och utövar snarare än på makthavare, politiker och storbolag har visat sig vara kloka sådana.
Upphovsrätten ska hantera allt detta. Diskussioner och problematisering välkomnar jag. Men försök då i alla fall att fördjupa dig och göra en egen bild – ja, kanske i alla fall en remix på vad dina partikamrater och andra redan sagt.
Som du vet ser jag inte charmen i att bara ta rakt av..!
Du använder dig nu av billiga retoriska knep och härskartekniker som vittnar om att du inte alls är intresserad av att diskutera seriöst. Basshunter är naturligtvis inget exempel på hur all kultur bör se ut, och som jag skrev, det är inget exempel ens på något musikaliskt, dock ett exempel på hur den fria ohämmade privatkopieringen gynnar kulturskapare. Det är både oärligt och fult av dig att måla upp det som att jag trodde Basshunter var allt kultur handlar om och om det är den nivån du vill diskutera saker på tackar jag för mig.
Läs som sagt gärna mitt blogginlägg som jag länkade till i min tidigare kommentar, du behöver uppenbarligen läsa det när du skriver saker som att någon ”tar” när de det handlar om kopiering. Läser du det blogginlägget till sin ända förstår du också ännu tydligare varför jag nu drar mig ur diskussionen med dig.
Intressant att båda parter anklagar varandra för att dra fokus från sakfrågan och intressant att SM efter en dialog på typ 10 inlägg plötsligt drar sig ur diskussionen på grund av att AK bemöter Basshunter-exemplet. Särskilt som SM själv säger att det inte var nåt bra exempel.
AK är å andra sidan rätt raljerande ibland. Man behöver inte ironisera över piraters hållning hela tiden och den avslutande raden var, även om den skrevs i skämtsam ton, rätt onödig.
Tråkigt att herrarna låter humöret sänka en intressant diskussion som jag gärna skulle fortsätta följa.
Sammy, ledsen att du tar mitt svar på detta sätt.
Jag tror naturligtvis inte att du anser Basshunter vara den enda kulturen. Däremot använder du dig endast av en sorts kultur i din argumentation. Vilket inte är ovanligt.
”Listmusik” och Hollywood-produktioner är alltför ofta återkommande i piratpartisters beskrivning av rådande situation och den bilden är för mig en fattig sådan, som jag inte känner igen från min verklighet som kompositör.
Jag vet att du brukar vilja skriva om kopiering och att det inte är att likställa med att ta. Den diskussionen får du ta med någon annan, för jag håller med dig. Kopiering är inte att likställa med att ta (som i stöld). Det finns olika sorters kopiering och man kopierar i olika syften. Även här föredrar jag en fördjupning istället för effektsökeri. Det jag i mitt inlägg kallar profitör är den som använder sig av annans material, tjänar på det (om än till SIN hyra, lön etc.) men inte ersätter upphovsmannen.
Jag avslutar med att (lite ironiskt) påtala det faktum att du nästa gång kanske inte bara använder dig av gammalt material i en framtida argumentation utan i alla fall gör en remix. Detta för att jag redan hört och använt mycket av det du nämner i ditt inlägg. Mitt försök till humor var uppenbarligen inte lyckat.
Jag ber om ursäkt för att detta sårade dig.
@Leif
Snygg ihopblandning av korten. Vill du vara så snäll och tala om för mig när jag skrev att Basshunter var ett dåligt exempel för hur en fri och ohämmad privatkopiering gynnar artister? Du kommer inte hitta det för något sådant skrev jag inte. Jag skrev bara att det inte var ett exempel på något som var musikaliskt, vilket inte var relevant för vad exemplet var tänkt att påvisa. Tvärtom visar det på hur man kan gynnas av en fri och ohämmad privatkopiering även om man inte är vidare muskalisk. Hur Alfons bemött det argumentet ser jag inte riktigt mer än att han säger att han hört argumentet förut.
@Alfons
Jag visste inte att sortens kultur var en så pass avgörande faktor för sammanhanget. Men om det nu krävs exempel på fler olika sorters kulturer för att övertyga dig så rekommenderar jag blogginlägget jag länkade till förut. Här kommer länken igen: http://www.bloggsam.se/2009/04/12/jo-men-det-ar-klart-det-ar-stold/
Lägg märke till sammanställningen av flertalet vetenskapliga rapporter på området hur olovlig fildelning påverkar skaparnas möjligheter att tjäna pengar. Det inbegriper inte bara ”en sorts kultur”, vilket du bör kunna se själv. Det vore inte vidare vetenskapligt om man inte vägde in sådana faktorer.
För övrigt säger inte åldern på ett argument ett dugg om hur sant det är eller ej. Mitt tips till dig är att bemöta gamla argument innan du tar dig an nya.
Och du, snälla, verkligheten som jag beskrev tidigare inbegrep den gemene musikskaparen som någon som står och nöter i sitt garage i många år utan något fint skivkontrakt i Hollywood. Vill du vara så snäll och sluta påskriva mig argument jag aldrig använt? Du verkar inte riktigt läst vad jag skrivit. Försök igen.
I och med att vi nu gått in i 2012,och piratpartiet bildades 2006, kan vi konstatera att Piratpartiet, med sina egna förslag om upphovsrättens begränsning till 5 år, nu inte längre anser sig ha rätten till sitt partinamn.